Aftonbladet – 8 maj 1863, sida 2

Om aftonen när Allon skulle lägga in i sia chiffonier det papper han fått af Gurli, föll, af en händelse, Grönlunds sista bref honom i händerna. Med en rörelse af förtrytelse ämnade han rifva sönder det, då hans ögon föllo på dessa rader: vo -4Man bör högakta Gurlis motiv som tydligen är att afböja det den ömma förbindelsen emellan Stetan och italienskan återknytes . . . I stället att rifva sönder brefvet som han ämnat vek han ihop det och mumlade mellan tänderna: Om det verkligen vore sanning att hon älskade honom, att hennes obenägenhet att få hit Teverinos khärflöt, icke af omtanka för mina heder, eller fruktan att förlora min kärlek, utan af svartsjuka på Stefan... Han läste häftigt ixen chifionierklaffen och började gå af och an i rummet fortsättande i tankarne: tJog måste hafva visshet, jag måste öfvertyga mig om dessa anklagelser hafva nå gon grund el!er om de endast äro dikterade af elakheten. Jag skail sjelf öfvertala Stefan att vistas på Birgersborg medan Teverinos äro k jag skull bespeja hvarje blick, hvarje rörelse af Gurli och ve öfver Grönlund, ifall han oskyldigt gjort henne misstänkt. Således, icke något återbud till Teverinos. Och dervid blef det. Hela den dagen och den derpå följande var Allon sjelfva glädjen och älskvärdheten. (For8)