Aftonbladet – 6 maj 1863, sida 3

en venster fot af ett yngre exemplar af slägtet Homo, men vid undersökning af såväl de mjuka som isynnerhet de hårda delarne befanns att den icke kunnat t.llhöra någon menniska, utan har tillhört något annat djur. Örverhuden var nästan alldeles fullkomligt borta, och äfvenså den underliggande läderhut den, med undantag af en liten fläck af fotsulan, der läderhuden på 3,3 tums längd bakåt, ifrån ledgångsytan melian metacarpalbenen och första falangen i tårna, qvarsitter, äfvensom ock fläck. tals ä densamma några lemningar efter öfvethud. Denna sålunda qvarsittande hud har, äfven sedan den länge blifvit uppblött i vatten, en svartbrun färg, är sträf för känseln och visar talrika papian (?). Den är omkring 0,5 linier tjock, rikt underbäddad med fett, som har en klar, svagt i stötande hvit färg. De qvarliggande musklerna hafva en klar rosenröd färg och visa icke de grupper, som förekomma hos slägtet Homo. Nederbenets benpipor äro afskurna med en temligen slät och jemn snitsyta; den stora benpipan (tibia) befinnes på venstra sidan, den lilla enpipan (fibula) på högra sidan. : Den ledgångyta som språngbenet bildar mot stora benpipan visar en djup nedsänkning utefter midten, af mer än 2 liniers djup. Språngbenets främre ledgängsutskott är mycket kort och har en ställning rakt framåt med temligen hvälfd ta. Hälbenets bakre utskott är, i proportion till enets öfriga delar, mycket smalt, dess främre utskott är betydligt bredt och har nedåt en synnerlig utsträckning i samma plan som fotlagsbenen. På bakre och nedre ytan af hälbenets bakre utskott befinnes den yttre hårda benytan möjligen genom nötning försvunnen, så att benets spongiösa del der är alldeles blottad. Den sålunda blottade spongiösa delen af benet har en smutsigt brungrå färg. Utom nämnde båda ben finnas 5 fofedsben. At fotlagsbenen är det första 1,4 tum långt, det andra 1,7, det tredje 1,8 det fjerde 1,9 och det femte nära 2 tom längt. Detta sistnämnda längst till höger sittande är äfven betydligt gröfre än ået första till venster sittande fotlagsbenet, men det tredje och isynnerhet det fjerde fotlagsbenet ännu något gröfre än det femte. Af första, andra och tredje tåna qvarsitter endast första falangen, af fjerde och femte tår tvenne falanger. Främre ledgångsytan på dessa första falangers ben visa på midten en mer än 1 linea djup insänkning af ledgångsytan. Bland de skeleiter, som förvaras i k. Carolinska institutets och k. vetenskapsakademiens muster, finnes icke något exemplar, som visar fullkomlig likhet med benen i nu ifrågavarande lem; men att döma af den allmänna beskaffenheten af densamma, är högst sannolikt, att den ntgjort högra bakfoten af något vilddjur bland de plattfotade djurslägtena. öfrigt intet att anmärka. Sålunda befunnet c. Dr A. Hilarion Wistrand. Såsom närvarande intyga, Adolf Liljenroth: A. Björkman. Med. kand. Med. kand. .Polismästaren förklarade efter denna utredning af förhållandet med den s. k. barnfoten, att saken ej föranledde till vidare åtgärd. Våld å person. Sistlidne söndagsafton uppstod 4till följd af några artilleristers kittslighet och opassande uppförande ett slagsmål i Humlegården, hvilket slutade dermed att en arbetskarl vid namn P. M. Samuelsson blef med knif så ilia huggen, att han måste afföras till fältskärsstuga för att förbindas. För detta våld är aårtilleristen-n:r 55 vid 2:dra batteriet Axel Larsson angifven. En snickarlärling vid namn Fogelholm fick sig under tumultet också ett knifhugg, dock mindre farligt. Ransakning härom har förcvarit i går. — Liket efter arbetskarlen Odin, hvilken den 7 sistl. Mars kastade sig i sjön vid Skeppsbron samt drunknade, uppflöt i går i närheten af det stälie, der Odin omkom. Högsta domstolens utslag i Tryerfrihetsåtalet mot Handelstidningen, som fallit redan den 16 Mars, men först i dessa dagar blifvit expedieradt, lyder, utom ingressen, sålunda: K. M:t har i nåder låtit Sig föredragas ofvanberörde underdåniga besvär; och som, enligt 5 Si tryckfrihetsförordningen, lagligheten af tryckta skrifters innehåll skall pröfvas af jury och följaktligen, der åtalad skrift i sådan ordning förklaras brottslig och sagde författning för straf. fets utsättande hänvisar till allmän lag, juryn äfven måste afgöra under hvilket lagens rum brottsligheten i detta afseende är att hänföra, så att domstolens åtgärd sedermera må vara inskränkt till en blott tillämpning af det moment i lagen, enligt hvilket skriften ansetts vara ansvar underkastad, men i förevarande fall åklagaren, med åberopande endast af 3 8 momenet tryckfrihetsförordningen, som i anseende till straffpåföljden innefattar nämnde hänvisning till allmän lag, underlåtit att å sådan lagbestämmelse grunda sut slutpåstående i målet och såmedelst ull juryns bepröfvande uppgifva beskaffenheten af den förbrytelse, för hvilken han absett ansvar böra ega rum, hvarför ock den af juryn besvarade frågan saknat sådan fullständighet, som för bestämmande af brottets rätta art varit erforderlig, prötvar K. M:t rättvist, med undanrödjande af juryns utlåtande och domstolarnes utslag, visa målet åter till rådstufvurätten, som eger att dermed, sedan åklagaren erhållit föreäggande att i öfvanberörda måtto sig slutligen yttra och nytt juryval derefter skett, vidare lagligen förfara, N LANDSORTS-NYHETER Halmstad d. 1 Mej. E:t fattigt torparefolk, Bengt Petter Gunnarsson och hans hustru, Anna Eriksdotter i Sjötorp under Hjuleberg i Abilds socken, har fått sin barnskara tillökad med ett barn, som saknar båda händerna och har endast en fot, hvilken dertill är vanskapad.