Aftonbladet – 6 maj 1863, sida 2

slutat att icke låta Gurli få någon ro förr än Walter var aflägsvad och ban, Alion, herrskare på Birgersborg. Med detta beslut steg han uppför trappstegen som förde från gå:den till den hvälrda förstugan. Hen skulle just taga vägen upp till sig, när salsdörren i bottenvåningen öppnades och Gurli trädde ut emot bonom. Allon stannade ett ögonblick. tDu har troligen lemnat dina rum i tanka alt slippa träffa mig, sade han och ville forisätta vägen. Jog har lemnat dem derföre att jag ön skade tala med dig, svarade Gurli lugnt. sOm du är ledig, så kom ut på terrassen ett ögonblick. Aftonen är vacker och passande för hvad jog har att säga. Gurli återvände in i salen, öfverlåtande åt Allon att följa henne eller icke, allt efter behag. Allon stod ett ögonbiick tvekande med foten på första trappsteget, derefier mumlade han: cMå göra, jog vill höra hvad hon kan hafva att säga; konske skall jag deraf få anledning att förklara, det min värvarende ställning är outhärdlig. Han gick efter Gurli ut på terrassen, der ban fann henne stående, betraktande taflan som låg utbredd för ögat. Gurlis ansigte var allvarligt, nästan strängt. Hvilka än de tankar voro som hvälfde sig inom hennes panna, icke tycktes de vara fästade vid förflutna dagar och den tid då hon och Allon så ofta stått på samma plats och beundrat samma utsigt. Hvarje drag i hans ansigte hade då talat om buru betagen han var i henues person, icke i den rikedom han nu längtade att komma i besittning af. Nej, Gurli kastade icke en enda tanke tillbaka på flydda tider, egnade icke en suck åt de drömmar som flytt utan att ha!va förverkligats. Hon hade sin själs ögon riktade på framtiden. Medan hennes blick