Aftonbladet – 6 maj 1863, sida 2

Allon, som allt sedan samtalet med Gurli angående inspektoren icke sett en skymt af Gurli, bade medan Walter var inne hos henne ridit till komministergården. Han föregaf visserligen inför sitt eget samvete alt han gjorde detta besök endast för att söka vederlägga innehållet af Grönlunds bref, men i verkligheten var det för att erhålla ett och annat råd. Då Gurli tll Walter yttrede ett hennes man sldrig skulle tillåta sig att gå i komploit med Grönlund, höll Allon just på att lyssna till en plan, den hans f. d. lä rare uppgjorde ät honom och hvarigenom Allon skulle få paktumet upphädt. Vi vilja Jikväl icke redogöra derför, emedan händelserna gäckade Grönlunds intrig. Det var afton, och solen just på att lykta sitt öge, då Allon återvände från sitt besök i komministergården. Hans panna var mörk, hons läppar hårdt eammanpressade och hans inre missbelåtet. Ju mera han under hemvägen öfvertäckte Grönlunds ord, ju törhatligare syntes honom nu Gurlis uppförinde att hafva utestängt honom från den förmögenhet som med rätta bort tillfalla hennes man då han gilte sig. Allon glömde att han ofia under första året af deras äktenskap tackat Gurli för det hon befriat honom från att med gäålfvan af hennes haud erhålla en rikedom, som skulle ha förgiftat hans sällhet; ty hon hade då ej kunnat företå oegennyttan af hans kärlek etc. Alla dessa exalterade uttryck voro nu förgätna och Allon beherrskades ensamt af sin åtrå efter detta guld som redan i barndomen stämt konom så ficndtligt emot Gurli. Aldrig sedan denna aflägsna tid hade Allon känt sitt inre eå uteslutande syscelsatt med tankar derpå. Det föreföll honom, då han red igenom grindarne in på Birgersborgs gärd, som om han skulle kunna sluta med att hata Gurli, ifall hans ställning i ekonomiskt afseende ej blefve förändrad. Då han hoppade af hästen, hade han be.