FA BR OT TJ tränga till Skellefteå, då inloppet var st af mycken drif.is. Likaledes stängde drifisen södra inloppet till Ratan, hvartföre ångfartyget nödgades inlöpa genom det norra. Man hade ej heller kunnat komma fram helt och hållet till Örnsköldsvik, men man ämnade försöka att forcera isen till denna plats på återvägen söderut. — ÅAvgfartyget Njord, som återkommit till hufvudstaden, hade ej kuonat komma längre än till Holmsund vid Umeå, der godset, så väl till denna stad som till Skellelteå, fördes i land. Deremot är farvattnen till Hudiksvall rent, sedan äfven ånoglartyget af samma namn i går på morgonen återkoramit derifrån. — Handelsagenten Gustaf Heinrich Peter Baumgarten från Hamburg har sistlidne gårdag inför öfverståthållareembetet aflagt trooch huldhetsed såsom svensk undersåte. — Efter vunnet burskap har borgared i dag inför handelsoch ekonomikollegium blifvit aflagd af följande personer: grosshandlaren ÅA. C. Svedelius; minuthandlandena A. E. Ålund, ÅA. T. Arndtz, C. F. Campanius, 0. T. Olsson, P G. Torndahl, A. L. Wettervik, G. Kjellin och R. W. Magnusson; stenhuggaren P. J. Johansson, urmakaren C. J. Lundbom samt muroch byggmästarne J. C. E. Dahlgren och L. M. Elfving. — Vid assistanskontoret äro från och meå den 28 sistl. April till och med den 4 dennes utgifna 2471 lån med 22,895 rdr 50 öre och inbetalda 2767 lån med 25,598 rdr 50 öre rmt. . — Justitiekanslern har till stadsfi-kal i Öregrund antagit och förordnat hr C. G. Leufstatwus. — Predikanten vid fattighusoch korrektionsinrättningen i Göteborg M. Hallen, som sedan 1839 nämnda predikantsbefattning bestridt, har, på ansökan, erhållit K. M:ts tillstånd att utan förslag anmäla sig som sökande till regala pastorat inom Göteborgs stift. — Kyrkoherden i Appelbo pastorat af Westerås stift S. V. Godee har till K. M:t ingått med en ansökan att, i anseende till sin al läkarebetyg styrkta sjuklighet, den 1 Maj detta år undfå ked från berörde kyrkoherdebeställning, med tighet att prestembetet bibehålla, och har denna begäran af K. M:t blifvit bifallen. — i — Af Svensk författningssamling har utkom mit n:r 16, innehållande K. M:ts bref till krigsoch kammarkollegierna, angående ofrimans frälsehemmanens i Bohus län beskattningsförhållanden. — — Upsala universitet. Rektor blifver till instundande läsår prof:r Torn. Till ledamöter i consistorium minus äro utsedda: professorerna Olivecrona, Hesse, Svedelius och Böttiger. Dekaner blifva: i teologiska fakulteten prof:r Beckman, i juridiska prof:r Olivecrona, i medicinska prof:r Mesterton, i filosofiska prof:r Ängström. Hr Toren hade begärt befrielse från rektorsbefattningen; men de af honom åberopade förhållanden ansågos icke utgöra tillräcklig grund för bifall till hans anhållan. RE Det tal som frih. Ilugo Hamilton vid prisutdelningen på Stora börssalen i Söndags å de prisbelönades vägnar höll till prins Oscar var af följande lydelse: Högborne Furste! Sverges och Norges arf-furste. Nådigste Herre! De svenska konstnärer och industriidkare, som af E. K. H:s hand nu emottagit de belöningar, som den internationella juryn vid 1862 ärs verldsexposition och aktade konstdomare ansett dem hafva förtjent, anhålla att få till E. K. H. frambära sina varma tacksägelser för den heder, dem dermed vederfarits. Den är dem dubbelt dyrbar, då de fått emottaga dessa utmärkelser af den furstes hand som af vår älskade konung sattes i spetsen för en komitåt, som erhöll det vigtiga uppdraget att hopsamla och granska profven på hvad vårt land mäktade åstadkomma inom konstens och industriens olika delar, en furste som sjelf tillvunnit sig priset inom skaldekonstens och häfdaforskningens områden, hvars hjerta s!år varmt för alla vårt fosterlands stora intressen, som varit en heder för vårt svenska namn, hvar helst han uppträdt utom landets gränser, samt derföre också är kär för alla svenska hjertan! — Vi anhålla att för allt detta få uttala vår innerliga tack. För allt ärligt sträfvande till det allmännas gagn ligger utan tvifvel den bästa belöningen uti medvetandet af uppfyllda pligter, i känslan af att, efter årslång uppoffring af sina bästa krafter och af all den förmåga försynen skänkt, hafva nått åtminstone en del af det föresatta målet, och dermed ej blott hafya gagnat sig sjelf, utan äfven i sin mån bidragit till fosterlandets bästa. — För dem, som egnat sig åt dessa värf kan det dock ej annat än känn-s ljuft och appmuntrande, om deras arbeten äfven äl medmenniskor erkännas såsom goda och nyttiga. Huru myeket mera då, om de lyckats tillvinna sig detta erkännande på en sådan vädjobana, som den, hvilken sistlidne år för dem öppnades i den stad, som ej blott är hufvudstaden i verldens mest industriella land, utan derjemte är medelpunkten för hela vår jords handel, till hvilken alstren af alla folkglags konstflit sammanströmma. Ått vid en sådan jJemförelso med produkterna från de af naturen mest gynnade folkslag de svenska konstnärernas, iudustriidkarnes ochlandtbrukarnes arbeten lyckats tillvinna sig en sådan uppmärksamhet, att en ej obetydlig del af de exponerade svenska artiklärne hedrats med ut märkelser, kan ej vara annat än ctt glädjande bevis på, att äfven vårt folk, i mån af vårt landa naturliga tillgångar och de förhållanden, under hvilka vi stiäfva, följt med sin tid och gått framåt i utveckling. — Det är derjemte en uppmaning att ej missirösta under motgången, ej stanna på vägen, och att med all krafi derhän, att vi må äfven framdeles vä t uppträda vid de täflingstillfällen, som erbjudas såväl inom vårt eget land, som ä främmände oxt, och stt på så sätt i vår mån bidraga till det svenska namnets anseende. Den utveckling, Sverges konst, industri landtbruk hittills uppnått, hade ej varit möjlig, om vårt folk ej varit nog lyckligt att under hära ett halft århundrade få njuta sällheten af en oafruten fred, en lycka, för hvilken det näst en nild försyn har att tacka de vise regenter, som under denna tidrymd ledt Sve,ges öden. Denna fredsperiod, långvarigare än någon under fiera århundraden, och utmärkt genora föreningen med Norges brödrafolk, har GNAtit ationen att i ostördt lugn få till landets förkofran använda alla dess småningom växande tillgån skåda vi frukten deraf i en förut ej veckling af åkerbruk och industri, vetenskap, ett stadgadt myntväsen och förbätt. rade kommunikationer, i en ökad handelsrörelse och en alltjemnt växande sjöfart, under det att