Aftonbladet – 4 maj 1863, sida 2

inajöoren UU. iron Westernorrlands län: För Ljustorsps tingslag: kontraksprosten BE. Bergman och bruksegaren J. W. Edbergh på Lögdö bruk. Suppleanter häradsdomaren Per Persson Eden i Eåsta och kyrkovärden Jonas Larscon i Skälljom. Prisutdolningon till svenska deltagare i verldsexpositionon. De belöningar, som jaryerna vid den iaternationella ludustriutställningen i Londor förlidne år hade tilldömt svenska utställare, vlefvo i går middag på konungens vägnar utdelade af prins Öscar, säsom ordförande i centralkomitön för Sverges deliagande i vämude exposition. De, som egde erhålla belöningar, voro senom tidningarne kallade att infinna gig, ligen eller genom ombud. Till att atvervara den industriella festen voro inbjudna : ledamöter af alla riksstånden, statst, norska statsministern, presidenter och er samt ledamöter och souschefer i -öfrätter, kollegier och andra valtande verk, högre militära embetsmöx, professorerna vid fria konsternas akademi, m. fl. biljeuer till den öfriga allmänheten voro utdelade till så stort antal som motsvarede atrymrmet. Oftieerare och embetsmän voro klädda i uniform. Festen egde rum i stora börssalen, som för tillfället var passande och vackert dekorerad i en sammanhängande dekoration. Vid inträdet från störa korridoren (under musikläktarew) möles ögat på motsatta långväggen sf midtelpartiet i dekorationen. UViver en tal med en lätölj för prins Öscear, med cut bord på hvardera sidan om prinsen och med taburetter för censralkomitcas ledamöter. höjde sig en trofå af tvenne blomslerv rade kolonner, som uppduro de sve kavepnen. På kolonnernas kapit: de svenska stanlarer och på eklorskn om dem nedhängde i rika veck Enl och Sverges flaggor. Midt öfver prins lats var en större trof anbragt med ens namachiffer, omgifvet af sv ch gorska flaggor samt handelns o nes attributer. Hvar och en ar lastrar uppbar en trof med de svens ndskapernas vapensköllar, och trofger voro sinsemellan sammanbhur ed guirlander af löfverk i och blommor. Öfver hufvudingången var placerad en sköld med Göteborgs vapen, ich öfver den motsatta dörren Stockholms vapen. Fra förd en läkt stadens för sistnämnde dörr var uppför en större kör af hufyudäl a arister och amatörer i Dekorationen var utförd aftapetseraren Vallander. Vu g ki. 1 infunno sig efterhand alla inbjudna och åskådare. De inbjudna togo plats på bönkar, ställda midt på golfvet, utefter salens längd. Öfriga åskådare och exponenterna togo plats på de upphöjda bänkarne kring salens väggar — damerna för sig och herrarne för sig. KI. en qvart till 2 uppspelades en marsch af lifvardets till häst musikkår, som var placerad på musikläktaren. Under denna marsch inträdde prins Oscar i salen, åtföljd af sin uppvaktning och stab samt af centraixomit6u och svenska kommissarien vid expositionen hr Wern. Prinsen intog sin plats i fåtöljen, hans uppvaktning uppställde sig på linie bakom honom, och komitens ledanöter intogo gina taburetter. Sedan H. K. H, helsat församlingen, afsjöng kören under kapellmästaren Södermans anförande följande af br F. Hedberg författade festsång: (Mel: ;Snabba äro lifvets standero.) Fiydda äro stridens dagar, Lefva blott i minnets skrifter Och i skaldens djupa sång; Nordens genius dock ej klagar, Ty till ädlare bedrifter Styrde gladt dess son sin gång! Hem med seger nu han drager Från den täflingsbanan vida, Som en verld nyss samlad säg; Må den fredligt vunna lager ilans kring fosterlandet sprida, Elda hvarje manlig håg! Efter sån och upplä ns slut reste sig prins Öscar I k stämma följande tal, 2 ähördes stående: 3 är den sanna bildomöjligt att vinna nom en saflåtlig och följdriktig ste. De strider, hvilka ibestänkta slagfält hafst inflytelserika på gången af verldens u Tideböckerna hafva att lja om andra strider, andra segrar, hvilkas sljder säkert äro icke windre varaktiga, framför allt icke mindre vilsignelsebringande; jag menar dem, som mi och vinnas under folkens inb n på bildningens och dena materiella aräden. Iser, genom ökade bejordens mest aflägsna deblifvit öppnade. Omiärkegynna redan de råkilja nationerna, de mua dels fördomar, dels ock beemot yttre intrång hafva 3, efter hand, den kännealernas tillgångar och alstringskraft, vilkoret för att verldens folk slutligen må innerligt kunna med hvarandra förbindas; må kunna förbrödras! Erkännandet af denna sanning gaf upphofvet ill de stora i ationella täflingsstrider dem vi H sitioner. Tanken derpå mognade idigast i England, detta land, som så ofta trädt spetsen fer nyare tiders framåtskridande. Den yragtes till utförande under ledning af en högt ildad och menniskoälskande furste, hvilken allt rtidigt bortrycktes till det Britiska folkets och less ädla drotinings gemensamma rättmätiga sorg ch hvars namn är oskiljaktigt förbundet med ninnet af den nyss afslutade Tredje stora Verldsx positionen. Frankrike skyndade sig att följa det gifna föreömet, och gaf åt verlden det sällsamma, men orika skådespelet af enfredens storartade fest, ad midt under ett af sednare tiders mest förärliga krig, livars mördande strider hufvudsakgen utkömpades i löpgrafvarne utanför Sewaopols murar. Svenska konsten och industrien hafva särdeles id de tvenne sednare verldsexpositionerna, åren 5 och 1862, tillvunnit sig rättvist erkännance, och på Nordens aftägsna bygder ånyo riktat uropas uppmärksamhet. Under mera än et ft århundrade har vårt idernesland varit välsignadt med ostörd fred. ryggt uti besittningen af sin urgamla, lagliga ihet, har det lyckligtvis förblifvit oberördt af e stormar, hvilka hemsökt andra, i detta hänseende mindre lyckligt lottade länder, och har nnat ogNA Siv Åt framoctarn nå andra hanar än verksi blifvit utkän va icke alltid va lar, hafva n ligt, me märken rar nedr; gäret upprest. dom om som utgör få