Aftonbladet – 2 maj 1863, sida 2

STOCKHOLM den 2 Maj. Sitnatloneon i Preussen. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 28 April. De sednaste ej ovigtiga underrättelserna om situationen innefatta, alt denna i stället för att gå en lösning till mötes allt mera nvecklar sig. Först och främst bekräftar det sig, att Frankrike inbjudit ej blott Preussen, utan nästan alla europeiska regeringar att ansluta sig till den diplomatiska inter ventionen i Petersburg. I Tyskland har man lill och med vändt sig till de små hofven, t. ex. Braunschweig, som ej en gång ha beskickningar i Petersburg och härigenom sättas i någon förlägenhet, emedan de ej veta huru de skola verkställa det af dem äskade biträdandet af de diplomatiska föreställningarne. Nassau och Hessen-Darmstadt se sig plötsligt genom Frankrikes in bjudning förflyttade bland stormakterna och veta ej riktigt huru de skola skicka sig i detta ovana förnäma eällskap. Det är uppenbart, att detta steg är riktadt mot Preussen, hvilket man härigenom vill ännu mera isolera. Efterkomma regeringarna Frackrikes uppmaning, så skall Preussen förefalla ännu mera ryssvänligt, om det ej deltager häri. Vägra åter de tyska kabinetterna, under inflytandet af s. k. konservativa lendenser, att taga till ordet för Polen, så skall man äfven härför göra Preussen ansvarigt, emedan det gifvit denna riktning en stödjepunkt. Preussens afsöndrade ställning skall äfven i detta tall bittert hämna sig. Kreuzzeitung har uppeifvit, att flera tyska regeringar afsändt afböjande svar till Paris. — Storhertigdömet Baden skulle der emot ha lemnat sitt samtycke. Denna underrättelse tyckes ej vara fullt riktig. Så vidt man vet ha de flesta regeringar ännu ej svarat. Baden har likväl på förhand gifvit förhoppning om sitt bifall. I Baden har man, såsom bekant är, en liberal minister, i spetsen för hvilken herr von Roggenbach står, en nationelt sinnad .man, som med skicklig och kraftig hand leder ärendena. Å andra sidan är det klart, att det i ett krig mest utsatta Baden äfven har ett särskildt intresse att vara undfallunde för Frankrike. Man tror att den af kabinettet i Tuilerierna å bane bragta frågan i någon form skall komma till det tyska förbundet, bakom hvilket de förlägna regeringarne kanske skola taga sin tillflykt. Man ser i alla fall huru det tyska lägret råkat i förvirring genom den franska uppmaningen, och detta resultat skall sannolikt vara kejsar Napoleon ganska välkommet. En del af dem skall synas ha råkat fast, de öfriga vara komprometterade, alldeles säsom är 1859 före det italienska kriget. Man erfar dessutom, att äfven England på alldeles samma sätt inbjudit samtliga regeringar, de tyska så väl som de öfriga, att understödja den diplomatiska interventionen i Petersburg. Man misstager sig ej i förutsättningen, att England genom att efterbärma detta steg af Frankrike vill beröfva det dess krigiska betydelse. England har, såsom män vet, icke låtit enträgna föreställningar i Petersburg saknas, och dess not är fill och med mycket skarpare och häftigare affattad än den franska. Men tillika söker England inverka lugnande på Frankrike oc hålla det inom de dilomatiska skrankorna. Iogen tviflar heler på, att om England skulle invecklas i ett krig med Nordamerika, hvilket Frankrike, så mycket det kan, blåser under, skall kejsar Napoleon derigenom få fritt spel och kanske ännu kraftigare gå till väga i det inre Europa. Det fattas således icke betänkliga och för ver dsfredens upprätthållande oroande symptomer. Den preussiska regeringen för biser ej heller detta, men är ännu såsom förut suvärjd af de svåraste illusioner om medlen att afvärja det, hoppas på en vändviog i Österrikes politik och drömmer om en nordisk koalition, hvilken i nödfall skulle göra front mot Frankrike. Junkrarne taga munnen full af stora ord, håna det liberala partiet samt tillbakavisa föraktligt hvarje försök till försoning med landets representation. Hr von Bismarck uppbjuder ailt, för att såra kammaren. Vid debatten om det af de liberala fastställda lagförslaget om ministeransvarighet, på sätt konstitutionen föreskrifver, förklarade han sig emot lagen, emedan stridigheter om författningens tolkning vore oåfgjorda, men em högsta domstols subjektiva mening icke finge tolka och bestämma denna. Till och med medlemmar af junkerpartiet voro för lagen, hvilken i dag genom omröstning antogs af representantkammären fred 249 röster mot 6. Detta förhindrade dock icke. ministerpresidenten att gifva Gen allmänna meningen en örfil. — I Köla kastade man för några dagar sedan redaktören af-Kölnisehe Zeitung är Kruse i fängelse och försatte endast motsträfvigt: honom på fri tot tot borgen, emedan kap vägrat att: uppgilva naisnet på ef körrespondett, som meddelat en för marinministern misshaglig underrättelse.. Så söker man förskaffa sig sympatier ij Rhenprovinsen vid randen af en kris, som kok sätta denna provinsi fara. Hela situationen påminner Hfigt om 1806, då det juskerliga militärpartiets öfvermod uppnådde :sin högsta höjd och förberedde katastrofen. Måtte eit Giidt de bespara detta land sådana nederlag som då förorsukades vida mera af dess inre fiender än af dess yttre Det rådande systemet. är nog förblindadt att, trots alla varningar af historien, bringa fäderneslandet IN föll, och det är ej alt gndra på, att alla patrioter med stort bekymmer skåda den närmaste framiiden till mötes. fr