Aftonbladet – 2 maj 1863, sida 2

plats förrän i laga tid, då ban ej gjort sig skyldig till någon verklig förbrytelse. At folket ej tyckte om Mattes, var väl icke hans, inspeklorens, fel, och hvad hans uppförande mot fiskaren angick, hade han endast velet hålla bomom till ett ordentligt lif, etc. . Gurlis enda svar på hvad inspektoren an förde var att ban måste bort och att hon gerna gaf honom riklig ersättning till farI dag; blott hon blef honom qvitt. Hon äm. nade göra rent hus på Birgersborg, sade hon, och befria sig från hela det anhang ai läsare, som nu befolkade egendomen. Fjorton dagar gaf hon inspektoren attbe. reda sig till sin aflyttniog ; men efter denna tid ville hon vara honom qvitt. Med detta bestämda besked fick han gå. I När inspektoren gick ifrån Gurli tog han vägen in till Allon. Efter att en hel timma hafva talat vid denne, återvände han ner lill sig. Allon begef sig in till sin hustra. i När han inträdde gick Gurli häftigt upp och ned i salongen. Hennes sinne ver uppretadt. Då hon fick se Allon utropade hon: 4Så bra att du kom, jag ämnade mig till dig för att tala om en Iedsomhet som händ! och hvilken bringat mig ur humör. 4Verkligen? Men du fann det väl sedan mer i sin ordning att jag kom ia till dig, gade Allon, SHvarför fåt du ej förkunna din önskan, så skulle jag såsom det egpar och anstår en underordnad genast ha infun:nit mig här.4 : Gurli hade icke väntat sig denoa bitterhet af honom, allra minst samma dag som Eligabeth rest. Hon sade ingenting, utan såg (endast på honom. XMig tyckes, återtog Allon, Sattdet eljest varit bältre om du för syns skull gifvit mig uppdrag alt förafskeda inspektoren, än att du gjort det sjelf och sålunda lemnat 0ss båda till pris åt åtlöjet. Gurli teg. Hon insåg för sent att Allon hade rätt. Jag har hitintills icke blandat mig i förI