Aftonbladet – 2 maj 1863, sida 2

var Allon emot — en förmodan, hvarati hon, Gurli ovetande, under sednare dagarne blifvit styrkt. Den smärta Gurli erfor, då hon såg 1e8vagnen försvinna som förde bort Elisabeth, var så stor och så häftig, att hon nästan förskräcktes derför. Gurli kände att hon icke skulle mäkta beherrska den och företog derföre en promenad för att undgå att träffa Allon. Hon gick ner till fiskarkojen i slutet af parken. Fiskar-mattes, som nu för törsta gången fick tillfälle att tala vid henne, bad att hon ville tillåta det han fick flytta öfver till Helenelund; inspektoren, allmogen och sjelfva vigee pastorp vpro så illa sinnade emot honom och hans barn, att de knappast vågade sig i kyrkan. Folket pekade då fingrei åt honom såsom f. d. tjuf, och åt barnen derföre att de hade en sådan far. Teckningen af den förföljelse, som Mattes utstått, var sådan, att den uppväckte Gurlis vrede emot Grönlund, såsom hufvudupphofvet derftill. Den skenhelige ivspektoren hade dervid räckt pastorn en hjelpsam hand och rå allt upptänkligt sätt uppretat folket emot fiskarefamiljen. Hade Gurli handlat klokt, så hade hon låtit Mattes flytta och komma under tönt Catharinag beskydd. Nu ville hon ej höra talas derom. Mäåttes mäste stanna och Gurli skulle visa att hon icke tålde dylik orättvisa. . Så snart hon kom hem lät hon kalla inspektoren. I häftiga ordalag förklarade hop honom sitt missnöje och sade att hon önskade det han redan om tvenne veckor lemnade sin plats. Hon ville icke att den som hade med hennes folk att göra skulle vara en man, den der. bakom gudaktighetens mask dolde ett elakt hjerta och tillät sig att förfölja en fattig värnlös familj. t Iospektoren förklarade i en from och ödmjuk ton, men ändå ganska bestämdt at hennes nåd icke kunde köra honom från sin