Aftonbladet – 30 april 1863, sida 2

för hvad det varnande förnuftet hade attinvända. Efter en stund satte han sig att skrifvaz men icke till madame Teverino, utan till komminister Grönlund. Brefvet lydde: tJag kan icke neka mig nöjet att nu genast tillskrifva morbror, I anledning af det nederlag som morbror nysslidit och hvilket jag på det högsta beklagar. äMorbror sade mig för tvenne dagar sedan att jag icke var nog herre i mitt hus för att kunna förmå Gurli gifva miss Stewart afsked. Nåväl, om en vecka har missen upphört att vara en medlem af familjen. Detta är mitt verk. Min högtärade herr slägtinge torde deraf inse, att jag verkligen ej är den nolla utan all betydenhet, som mamma och morbror velat gifva mig sken af att vara. Ånnu ett bevis vill jag gifva på, att det är min vilja som är den gällande. Morbror har sig bekant, att Gurli icke riktigt gerna sett min obetydliga uppmärksamhet för en viss sionora Teverino. Det oaktadt har jag inbjudit henne atttllbringa sommaren här. tYtterligare en sak; morbror förutspådde att Gurli icke skulle läta tjugofyra timmar 7å innan hon besökte tant Catharina, för att der träffa Stefan. Gurli har ej ens gjort min af att fara till gumman, då hon hörde att det var mig emot. När jag blir hågad för besök kommer ag väl ner till komministergården; men hoppas då slippa höra att jag är den man Gurli tagit för alt hafva till slaf. Hastligen i Allon von Stral. En vecka derefter erhöll Allon några raler från Grönlund. (Forts.)