Aftonbladet – 29 april 1863, sida 3

Kreuzzeitungs nu förändrade hållning i frågan än betyder, så är det dock redan för sent för regeringen att återvända till ett jkompromissförsleg, evligt hvilket den kungl. armåreorganisationsplanen skulle af folkrepresentationen antagas, men tjenstetiden inskränkas frän tre till två år, ty representant kammaren hur, med landets bifall, redan antagit hr v. Forckenbechs organisationsförslag och riktar nu sin verksamhet på upphäfvandet af niånga öfverklagade missförhållanden inom militärväsendet, hvilka det kongl. förIslaget lemnar orörda. I 1 Spandau har en borgare häktats, emedan han icke helsade på konungen; häktningen skedde på konungens utttryckliga befallning. På de preussiska teatrarne fortfara politiska demonstrationer. De från Wien och Paris utgångna ryktena om underhandlingar mellan Ryssland ech Preussen angående ett försvarsförbunds afslutande hafva mötts af liknande rykten från Berlin. De hafva väckt utomordentlig sensation i Tyskland, och den liberala pressen varnar regeringen mot ett steg. som skulle föra Preussen till förderfvets-bramtMan hoppas dock ingen verkan af dessa varningar. Det är för preussiska folket ett olycksöde, utbrister Zeitung för Nörddeutsehlaänd, Satt en regering kan tvinga en nation till att tjena en sak, som den icke vill tjena; till att intaga en ställning, som är den förhatlig; till att med lif och blod försvara en sak, mot hvilken alla dess känslor, hela dess sedliga uppfattning och kultur uppresa sig. Må den närvarande förvaltningen ända med kri eller fred, så är och blir det onaturligt, att en liten bråkdel af nationer skall kunna fängsla den vid Rysslands öde, vid ett folk, en regering, en dynasti, en politik, som i aila hänseenden äro för samma nation vidriga, SCHW EIZ. Från Bern telegraferss den 24 dennes att förbundsrådet uti sin session samma dag beslutat att för italienska och österrikiska re geringarne tillkännagifva att, enligt officiella usdersökningar i gränskantonerna, ett iafall i Tyrolen från echweiziskt område ej vore at! frukta, samt att sålunda italienska regeringen ej hade någon anledning att vidtaga utomordentliga truppsammandragningar i Veltlin. POLEN. Den 19 dennes ankommo 40 polska fångar från Radom till Warschau, hvilka blifvit dömda till deportation till Siberien. Så tillämpar man amnestien. De sårade polackarne bedja, enligt uppgift af ryska soldater, ofta om döden, emedan de frukta för knut och Siberien?. Att ryssarae vid Pawonski mördade fångarne är ett faktum, och att de som oftast döda de sårade, finner man bekräftadt från många håll. Bland jannat berätfär en tysk landtbrukare vid Nai folie, att när han några veckor efter de der på trakten förefallna striderna begaf sig ut få sina egor, fann han til en del afklädda lik af insurgenter ligga bundna der och ha 12 till 16 sär. Från trakten af Narol berättas, att omkring 1000 ryssar den 16 dennes anryckte från tre sidor på den skogiga terrängen vid Tanwia mot Lelewels kår, så att denne ej hade någon annan möjlighet till återtåg än öfver träsken. Oaktadtinsurgenternas kzapp händiga beväpning och det oväntade anfullet, undkommo de dock lyckligt. Lelewel detaecherade cen liten afdelning, för att betäcka återtåget, och vann derigenom tid att undkomma till det inre af landet. Den 17 stod Lelewel i god position emot ryssarne. Resande från trakten af Kolo, furst Wittgensteius högqvarter, skildra dennes ställning såsom ganska komisk. På alla sidor omgifven af insurgentskaror, blir ban, då han vänder sig mot någon af dem, anfallen i ryggen af de öfriga. Vanligen taga insurgenterna vapnen och tornisträrne af de ryska eftertruopperna och skicka dessa der efter till fursten. Vänder han nu om för att bekämpa de anfallande, kan han ej undgå ett angrepp frän siden eller i ryggen. Standom besiater han i sitt miesmod att förhålla sig stilla och afvakta ett anfell i lägret, men då organiserar och rekryterat sig resningen i hans åsyn eå betydligt, atv han förlorar tålamodet och ånyo upprepar de förra scenerna. Isynnerhet tillfogar en afdelning flankerande bönder ryssarne stor skada på denna trakt. I samma belägenhet befinner sig armån vid Zawichost på gränsen af guvernementerna Lublin och Radom. Trots alla åtgärder har det ännu ej lyckats ryssarne att förhindra insurgenterna att gå öfver Weichseln; de färdas fram och åter på timmerflottor och söka tillfoga smärre ryska afdelningar förluster. Bref från Sa mogitien försäkra att resningen är i ständig tillväxt; bönderna äro der det kraftigaste elementet, emeden de redan för längesedan äro frilösta, till större delen välmående och tillgifna den nationella saken. RYSSLAND. Enligt Corresp. gtntrale skall jäsningen i det inre af Ryssland vara i tilltagande, och många unga ryssar lära ha begilvit sig till de polska insurgenterna. AMERIKA. Enligt underrättelser fråa Charleston af den 9 donnes hade den unionseskader, som bombarderade staden, blifvit tillbakaslagen och skeppet Keokvk blifvit skjutet i sank. Blodbadet ombord var förfärligt. Mellan landtrupperna i närheten af staden hade en förfärligt Ketsig strid uppstått. Man trodde i Charleston att unicnseskadern skulle förnya anfallet. General Grant hade den 4 dennes personligen under vapenstilleståndsflagg gjort ett besök i Vicksburg. Ändamålet med hans besök var okändt. Från Newyork skrifves den 7 dennes: Ett ytterst vigtigt i dessa dazar offentliggjordt dokument, är den berättelse, söm afgilvits af det tillsatta utskottet öfver krigets förande, och som hittills bunnit till redogö-. relsen för Potomacarmen under MClellan och Burns:de. Många nya fekts innehållas visserligen icke derauti, men flera af tänkande iakttagare bysta förmodauden hafvå vi sat sig Vara konstaterade fakta. Den af de förnt harmliaa man an afänstfakhta förvädarna