Aftonbladet – 29 april 1863, sida 2

— Kongl. teatern gaf i går Pariserpojken., Han har länge; ieke underligt således att han föreföll ännu lika frisk och ungdomlig som för 30 år sedan, då han först uppträdde i Stockholm. Om vi minnas rätt har Stjernström gjort sin debut och sin lycka i denna roll; hr Sundberg har också förtja sat i den. På Mindre teatrar har man se dan sett den utföres af fruntimmer, t. ex. af dåvarande mamsell Fehrnström, numera fru Edvard Swartz; kungliga teatern hade upptagit denna ide och gilfvit den form i sin elev, mamsell Klefberg. Ehuru iden vid detta tillfälle blifvit särdeles lyckligt realiserad, är den ingalunda god. Det är omöjligt för qvinnan att illusoriskt återgifva mannens eller ens ynglingens väsende. Men med afräkning af detta fel — om det får kallas ett fel, som i så många andra hänseenden är en förtjenst — med afräkning, som sagdt, af naturfelet att vara flicka, ha vi icke upptäckt någonting som minskat det nöje, hvarmed man återsett denna typ af naivetet och ädelhetiintagande förening, denne pariserpojke, hvars hela väsende, karakter och lynne Victor Hugo gjort os3 ännu mera förtrogen med i sin ovanskliga teckning af Gavroche. Joseph i komedien står flera trappsteg högre i börd och i uppfostran än Gavroche i tSamhällets olycksbarn, men i grunden äro de ändock desamma: alltid uttryck af den franska npationalkarakteren. — M:ll Klefberg blef inropad. Hr Almlöf och fru Bock utförde den roll, hvar och en af dem länge halt; för begge ir den en älskliogsroll, och hvad man spejar gerna, det spelar man väl. — Hr Norrby var den välmenande olycksfågel till granne, som gör pariserpojken allt ondt och på hvilken denne emellanåt tager revanche. Hr Norrby har förmodligen tagit Sevelin eller någon annan outrerad komiker till föresyn; (n pajazzo-mantret, om än roligt, har sitt hem på ett annat ställe än den fosterländska konstens fi sta vädjobana, — M:ll Aberg var i E roll icke blott vacker — det är för öfrigt naturens förtjenst och till-1