Aftonbladet – 29 april 1863, sida 2

med den, och sålunda synda emot det sanna och rätta. Anklagom icke den gode Guden för de lidanden dem vii vår fåvitsko, ledda af verldsliga intressen, skapat, i det vi icke lade 03s vinning om att motsvara ändamå!et med vår tillvaro. Hvad jag nu sagt, kära Gurli, kan äfven läm as på de qvinnor, som näst före dig framlefvat sitt lif såsom herrskarionor på Birgersborg. ?De hafva -jelfya skapat sina sorger, ty båda gifte de sig med din styffader utan kärlek. Motivet, som gjorde din moder till hans hustru, var i grunden ädelt, men det oaktadt innebar bennes äktenskapliga ed en osanning; ty att lefva körlek, då man ej gömmer någon sådan i sitt hjerta, är och förblir orätt. Man kan ej gifva hvad man icke eger. Följden, Gurli, blef, hvad den alltid blir då vi bryta emot det rätta, sorglig. Din moder var en engel. Hon gjorde allt för att uppfylla sitt löfte. Hon ölet af pligt och erkänsla en utmärkt hustru, men detta mäktade ej öfverskyla brsten på kärlek, en brist, som mannen ändå märkte. Lifvet blef henne en lång och smärtsam försoning för det misstag hon begått. Hon bestod likväl pröfnivgen såsom en hjeltinra, utan knot och utan klagan. Un: dergifven och ödmjuk, glömde hon icke ett enda ögonblick att hustruns pligter emot mannen måste stå framom alla undra, och hon tvang sitt bjerta till att sätta kärleken till dig i andra rummet. Frid öfver hennes stoft. Iion varen mar. iyr för en falsk uppfattning af hvad vi kunna. men likväl icke böra uppoffra på erkänslans altare. Och nu, mitt kära barn, vill jag säga dig hvarför jag talat om din mors sorgliga ödge. Jag vill erinra dig derom, på det du, i fall pröfningen skulle hemsöka dig, må ihå komma att du alltid bör söka orsaken till dina lidanden hos dig sjelf och noga gran