Aftonbladet – 28 april 1863, sida 3

t) Sättet att tillgodogöra detta socker är högst enkelt, och fastän ej oriktigt skulle det dock e I kunna fullkomnas och såmedelst medföra vida större fördelar. Det är vanligtvis i Februari månad, eller förtista dagarna af Mars, som man börjar sysselr I sätta sig med arbetet för sockerskörden. Vid -) denna tid börjar säfven stiga fastän ofta marken ännu är betäckt med snö, kölden stark, I foch nära tvenne månader ännu behöfvas att trägiden komma till lif igen. Man utväljer P sande plats med hänsyn till deträds belägenhet a i hvilka skola tappas, och uppreser der ett skjul e iför att skydda sockerlagspannan mot vädrets ,jinverkan. Några nafvare eller borrar af Vv, tums diameter, några små träkärl för mottagande af i I safven, några rörpipor af fläderträ, af cirka 10 titums längd, öppna till två tredjedelar af deras längd och passande till nafvarens storlek; sko3 i por att tömma träkärlen med och ämbaren att 1 transportera safven till kokskjulet; kok-kittlar -Jaf cirka 15 å 20 kannors rymd; formar att emotrv j taga sirupen då denna vunnit sin tillbörliga -) konsistens för att bildas till kakor, samt yxa att I hugga bränsle och klyfva ved, äro de förnämj I ) j . sta redskap som behöfvas för detta arbete. Träden borras i sned riktning, nedifrån uppåt, cirka 20 tum från marken; tvenne hål anbrin gas parallelt, 4 å 6 tum från hvarandra. Det är al vigt att nafvaren ej intränger djupare än en half tum uti basten eller inre barken af trädet, då vid denna punkt det har visat sig, att safven rinner med större tillflöde än på ett större eller mindre djup. Man bör också företrädesvis, emedan praktiken visat det, anbringa borrhålen på den sidan af trädets stam, som vetter åt söder. Träkärlen kunna göras af gran, ask eller lönn, men ek-, valnötoch kastanjeträ duger alls intet, emedan sockerlagen i sådana kärl antar färg och smak deraf. Ett kärl sättes under de två fläderrörspiporna för upphemtning af safven, som dagligen bringas till kokskjulet, der hon samlas I tunnor, provisoriskt, för att sedermera fyllas uii kok-kittlarne. Inom två eller tre dagar sedan safven blifvit tappad är det nödvändigt att den kokas, ty han Kommer lätteligen i jäsning, synnerligast om väderleken är varm. Vattnets afdunstning. sker, på jemn eld; man måste skumma med-:omsorg änder kokningen och tillsättes mer saf intill dess lagen antager en sirapshaltig consistance, hvarefter han silas, sedan han svalnat, genom en filt eller annan ylleduk, för att frånskilja smålk och främmande ämnen. Enligt somligas mening bör man ej skrida till full kokning förrän efter 12 timmar; andra åter anse att upplrokningen kan ske utan att gå gradvis dermed. I båda fallen hälles sirapslagen uti kitteln blott till tre qvarts höjd, på jemn eld, för att den må antaga tillräcklig tjocklek att kunna hällas i form. Lagom tjocklek ger sig tillkänna om man mellan fingrarne känner små korn af socker, då litet af sirapen pressas mellan dem. Om vid slutkokningen sirapen skulle vilja koka öfver bräddarne på kitteln, tillsättes en helt liten bit fläsk eller smör, då kokningen genast saktar sig. Sedan sirupen afrunnit ur formarne, befinnes att detta socker ej är dåliquescent, (uppsupande fuktighet) såsom råsockret från kolonierna. Det socker som på detta sätt erhålles är desto vackrare, ju mera omsorg användes vid operationerna, och att sammankokningen blifvit verkställd på ändamålsenligt vis; det är då bättre än det kolonialsocker som användes i de nordamerikanska hushållen; dess smak är lika angenäm och är äfven så söt som rörsocker; raffineradt är det lika vackert och lika godt som det vi erhålla från de europeiska raflinerierne. Socker af denna lönnart har någon arome af vanille. Under sex veckors tid rinner safven; mot slutet mindre ymnigt och mindre sockerhaltig. Han vill då, ibland, ej kristallisera. I detta sednare fall gömmes sirupen och användes såsom sådan, emedan den anses bättre än den i handeln tillfängliga sirupen. Öm safven utsättes för solljuset under några dagars tid, öfvergår han till ättika. Man kan på följande sätt göra ett behagligt dricka af sockerlönnens saf: till sex kannor kokande vatten sättes tre qvarter af sockerlönnsirap med något litet jäst för jäsningens befordran. Om man tillsätter ett skedblad spruceessence erhålles det angenämaste och helsosammaste dricka. Detta sätt att tillgodogöra sockerlönnens socker kan likaväl användas på både den hvita och den röda lönnen; men af denna sednare åtgår dubbel så stor qvantite saf för lika stor qvantite socker. Diverse omständigheter inverka på lönnsockerskördens större eller mindre ymnighet ; sålunda verkar en torr och kall vinter i detta afseende fördelaktigare än en föregående våt och varia-. bel. Man har äfven bemärkt att safven rinner ymnigare, då efter stark frostnatt en klar och torr dag med solsken inträffar, och att i sådana fall ett träd ibland kan lemna ända till fem kannor saf på dygnet. Man antar att 3 personer kunna sköta 550 träd, hvilka gifva tillsammans cirka 1006 å 1100 skålp:d socker, eller omkring 4, skålpund för hvarje träd. Likväl får ej med full säkerhet räknas på en sådan stor afkastning: men 2 å 2, skålpund bör alltid hvarje träd ätminstone lemna i medeltal. De träd som växa på djupa och sanka ställen gifva större qvantitet saf, men denna innehåller mindre af s. ckerhaltiga ämnen än den saf som fås af träd, växande på kullar och backar; jem förelsevis fås mera socker från isolerade träd än från sådana som i mängd växa tillsammans på samma plats. Man har ifven anmärkt att sockerlönnen lemnar större qvantitet socker då samma plats är frigjord från andra träslag, äfven från sådane sockerlönnar som ej äro fullkomligt friska. Man citerar följande: Med 20 rörpipor insatta uti en sockerlönn har man tappat på en dag 36 kannor saf, som i socker lemnade 9 skålpund; och hela sockerqvantiteten för äret af denna samma lönn utgjorde 37 skålpund, hviiket motsvarar c:a 163 kannor saf eller c:a 4., kanna för hvart skålpund socker, då man likväl i allmänhet antar att c:a 6 kannor saf lemna ett skålp:d socker. Man citerar äfven, att sockerlönnar hafva blifvit tappade i 30 års tid, utan att deraf lida skada eller lemna mindre qvantitet saf. Uti öfre delen af New-Hampshire, i Vermont, i Genesce, i staten Newyork, uti den del af Pensylvanien som är belägen vid ostliga och vestliga armarna af Susquehanna-floden, på vestra sidan om bergskedjorna uti distrikter som gränsar till Mononghahelaoch Alleghany-floderna, och på stränderna af Ohio är det som man mest befattat sig med denna sockertillverkning. Uti dessa trakter brukade landtfolket, sedan husets behof för följande året blifvit inmagasineradt, afyttra det öfriga till köpmännen i kringligganlt de handelsorter. Uti New Scotland, uti Virginiens högsta bergs;! trakter, cch i norra och södra Carolina tillverhu kas äfven detta socker. J s 1 ; 1 cÅ Man här framhållit, hvilket ock synes troligt, att på sin tid öfra delarne afstaten Newyork och ; Pensylvanien voro så ymnigt bevuxna af sockeri lönn. att deraf kunde tillverkas socker tillräckI