WMiaära 5Jo, al det sKal atl den vore Hlnderlig for gatutraliken, dessa på samma gång förordade en bana öfver Skeppsbron Genom kalkyler sökte talaren tydligt ädagalägga, att den af motståndare till friherre Ericsons förslag så ofta upprepade satsen, att den för na vindbron öfver Mälaren skulle blifva hinderlig för sjötrafi-. ken, vore ingenting bevisande, då bron endast behöfde öppnas högst 2 gånger i timmen. Hvad åter angår passagen öfver Köttorget och Riddarholmen, vore de framkastade farhågorna af ingen betydelse, då detta förhållande existerade i flera utländska städer, med vida större gatutrafik än i hufvudstaden. Visserligen hade talaren hört, att jernvägstränen en gång för ört 2:ne grindar, men olyckor ha ju äfven inträffat med ångbåtar, ja till och med å skjutsvagnar, utan att man derför utdömt dem eller ansett dem skadliga och obehöfliga. Slutligen förundrade det talaren, att en representant för Stockholm kunnat motsätta sig ett förslag af så stor vigt för hafvudstaden som ifrågavarande, ett förslag, som K. M:t framlagt och godkänt, som hela statsrådet varmt förordat, som friherre Ericson ansett af så särdeles stor vigt och för hvilket Stockholms kommun visat så otvetydiga sympatier. (Bifall.) Hr Elierta hade i statsutskottet delat den mening utskottet uttryckt att en sammanbindningsbana i sig sjelf vore önskvärd, såvida de påräknade fördelarne deraf icke öfvervägdes af de olägenheter den skulle medföra enligt frih. Ericsons förslag, men hade icke lyckats öfvervinna de betänkligheter som syntes honom före komnma. De punkter vid hvilka talaren fästade sig voro hufvudsakligen följande: I afseende på frågans om en-eller flera. bangårdar syntes honom böra noga afvägas den påräknade besparingen å ena sidan af en gemensam bangård, hvilken bespa ing dock hufvudsakligen komme staten till godo; i den andra nyttan af flera bangårdar för att få landtmannavaror närmare till konsumenterna. En betänklighet, som ännu ej offentligen blifvit vidrörd, vore att om den rörliga delen af den föreslagna bron öfver Riddarfjärden, hvilken blir så låg att den kommer att beröras af sjelfva skrofven på de fartyg som passera, skulle vid något tillfälle blifva skadad af pådrifvande fartyg från den öppna fjärden, så vore hela kommunikationen mellan bangården i Klara och vestra stambanan afbruten och tågen måste inställas tills bron hunnit repareras. Ått sådant ej vore omöjligt vitsordades af ett anförande af frih. Ericson sjelf, om den trängsel som skulle uppstå om endera af slussbroarne vid något tillfälle för längre tid blefve skadad; ty då det kan förutsättas om dessa broar, som ligga mera i skydd mot pådrifvande fartyg, så måste det kunna inträffa äfven med den förstnämnda. Den andra anmärkningen rörde den föreslagna dragvägen vid brons södra tända utåt jernvågen. Den vore till ganska stor lättnad, men då fartygen måste passera igenom bron i den tur de komma, så följde deraf, att alla skutor som anlända med kreatur eller viktualier för att få sälja dem vid den hufvudsakliga Mälarehamnen j Kornhamn, måste vänta i tur med de fartyg som skola passera slussen, och om då dessa så! som stundom händer fördröjas af storm eller stark uppsjö som försvårar genomhalandet, så skulle onekligen detta lända till förlust för dem som önska så snart som möjligt föryttra landtmannavarorna, utan att genomfarten genom bron vid ena stranden torde försvåras eller fördröja tilläggningen vid den andra stranden, och likaså vid återtarten. För öfrigt hade talaren hört tjenstemän i jernvågen anmärka, att om de fartyg som anlända med jern skola lossa vid kajen utanför jeravågen, hvilket nu ofta händer med många på en gång, så måste detta ske just der dragvägen skulie ligga och denna blir således oförenlig med jernvågens qvarliggande. Häremot hade frih. Ericson föreslagit såsom hjelpmedel att låta fartygen lossa högre upp mellan nuvarande jernvågens öfra ända och Ragvaldsbro th föra jernet på vagnar och på jernspår ned i vågen såvida man nemligen ej ville flytta denna; men det syntes förtjena närmare utredning huruvida denna utväg vore lämplig, då den nya lossningsplatsen enligt kartan tycktes i vara alltför inskränkt. Det hufvudskäl som komiten och K. M:t hade! anfört för en sammanbindningsbanas beslutande i nu vore egentligen att förekomma ökade exproi priationskostnader om dermed dröjdes. Men om bangården lägges vid Klara, så måste alla ex-; propriationer, med undantag för två hus som: icke kunna tillbyggas mera, i alla fall ske f norra banans skull, och således vore i det fallet ingen brådska med sammanbindning. Frågan vore således egentligen nu om valet af bangård, i jemte åberopande i detta afseende af fördelen att få denna så nära saltsjön som möjligt, hvilket i afseende på den norra delen af staden lät: tare vunnes i närheten af Ladugårdslandsviken, i hvilket fall talaren dock ej föreslog hufvudstationen vid hamnen utan något längre upp strax nedanför Humlegården, med spår ned tiil Nybron, emedan expropriationskestnaden då uTir obetydlig, f1 amställde ta! . tillika en beräkning af den folkmängd som efter antalet qvarter inom de båda linierna, om man gör en afskärning midt emellan dem, får närmare till den ena eller andra bangården; och om man då tillägger det som ligger utom linierna, å ena sidan hela La-: dugårdslands, å den andra hela Kungsholms och ! några qvarter i Klara församling, lemnade 19,900 ; invånare mera, som få närmare till bangården ? vid Ladugårdslandet, än de som få närmare till ! Klara. Då Djurgården ännu icke häri vore inI räknad och de som bo i staden inom broarne och passera Norrbro på vägen till norr, derifrån i få i det närmaste lika långt till båda bangår! darne, så ansåg talaren denna omständighet för; tjena att tagas i betraktande, synnerligast med; afseende på Ladugårdslandets sundare läge än; Klara, dess vidsträckta utrymme att kunna bygga för kanske ännu 20,000 personer, och närbelägenheten till ett af Stockholms skönaste landskap, med fyra särskilda utfartspunkter och fem när Tyskbagarbergen blifva genomsprängda. Med anledning af den vigt man lagt på att : gendrifva öfverstelöjtnant Leijonanckers förslag : om bangård i stadsgården, anmärkte hr Hierta, j alt detta förslag hvarken utgjort föremål för någon motion eller statsutskottet tillstyrkt något derom, utan blott framträdt i form af en reservation, i hvilken några andra ledamöter instämt. Talaren trodde icke helier att hr Leijonuncker hufvudsakligen afsåg att erhålla annat än en gods station i Stadsgården, man blott velat visa, att det läte sig göra att 1å en passagerarestation derstädes, om man så önskade. Hr Ekman sökte genom kalkyler visa, att de nya kajbyggnader som kunde erfordras vid Te. gelbaken och Köttorget, till ersättning för hvad genom sammanbindningen förlorades, ej komme att kosta fullt 100,000 rår, och till ersättning finge man en ny gångbro från söder till norr i bredd med jernvägen. Upplyste, att i planen inginge en förpålning framför bron till skydd för densamma och anmärkte, att segelfartyg ofta fingo vid sund och trånga farleder vänta för motvind hela dagar, något hvarvid man icke synnerligen fästade sig, medan man dercmot här gjorde mycken affär af ett uppehåll på några minuter. Talaren var öfvertygad, att de misshälligheter som uppstått rörande denna sak berodde mera på missförstånd än på feli sjelfva planen. I Hr Wallenberg ville erinra derom att den! gångbro man här skulle få, såsom det blifvit yttradt, till ersättning för de kajbyggnader som måste utföras, alldeles icke vore någon present till staden. Ty i frih. Ericsons kalkyler beräknades att bron skulle lemna en årlig inkomst : af minst 15,600 rdr, hvilka naturligtvis skulle! af stadevs invånare betalas. — I afseende å faran af den krokiga och sluttande tunnela med ; derutanför anlasd vindhbro. en fara som hr?!