Aftonbladet – 28 april 1863, sida 2

mindre kan jag förstå hur mor och son kunnat förlika sig dermed. 4Jag befarar att de icke heller komma att göra det. Hvad den sednare angår har han varit allt för förälskad och eVartsjuk att gilva sig tid att tänka på något annat än sin kärlek. ?År ban svartsjuk?? inföll tant Catharina. ?Mycket.? ?På hvem?? På Stefan i första rummet.? Kunde just tro det; nå jag måtte säga, den kroppen förblir sig då alltid lik. Af. undsjuk var han som pojke och afundsjuk är han som äkta man. Nå huru tager Gurli Iden saken?? ?Jag fruktar, icke såsom hon borde. Hans jalousi retar henne. Då Allon under utrotten deraf förgått sig emot Gurli, kunna dagar förflyta eom hon förblir kall och oblid.. Allon, som icke länge kan hålla fast vid någon tenke eller intryck, blir då otröstlig öfver hennes köld, ångrar sig och tlizger om tiilgift till dess han åter drifven af sin svartsjuka spelar rollen af despot och sjunker ned till den af slaf. Gurli, hvars karakter är fast, hvars sinne är oböjligt och som icke förmår följa dessa ou phörhga vexlingar i mannens lynne, lider deraf uten att hon det oaktadt kan resonnera sig till att med mera fördragsamhet möta utbrotten af bans misstänksamhet.? Men Stefans och deras vägar hafva ja knappast sammanstött?? Under de två sista vintrarne hafva de träffats i Stockholm, der Stefan tjenstejort.? I Således är det redan moln på den äktenskapliga himmeln, mumlade tant Catha-. rina. Och likväl voro de, hela det första året ! lå vi vistades i utlandet, så lyckliga. Allon: nade ej någon vilja, tanke eller önskan i: som etod i strid med Gurlis. Om han kunnat läsa i hennes ögon hvad kon istundat hade han gjort det. Man kunde ferkligen säga att han bar henne på sina ÖR