Aftonbladet – 28 april 1863, sida 2

lof alt säga det jag alltid funnit vacklande karakterer farligare för lifvet och sammanlef. naden än de fasta. Ea hård och oböjlig menniska vet man hvar man har, kan beräkna huru långt han skall gå, och hvad han kan företaga. En karakterslös och afundsjuk deremot, för honom finnes ej någon måttstock vid bedömandet af hvad som är möjligt eller icke; allt beror på impulsen från andra. Allon var som g0sse och yngling listig, för am och bjertlös samt så beröfvad als dighet att han förvandlades till ett verktyg i Grönlunds hand. Jag för min del får lof att säga det jag icke kan få i mitt bulvud att al en dylik yngling kan blifva en bra och pålitlig karl. Jag har aldrig i hela mitt lif sett att en menniska förnekar sina ursprungliga anlag.? Tant Catharina tog sig en väldig pris snus, och Elisabeth sakoade lust att fort ätta samtalet, Hennes hjerta gömde en ör stor och välgrundad oro öfver Gurlis tomtida lycka, att icke tant Calharnas lutsatser skulle imponera på henne. Hon vörjade också tela om andra saker, men nart var samtalet åter på Gurli. Tant Datharina frågade: Nå, hura har Gurli beslutat med fiskarsattes, Hon har väl efter mottagandet al Nitt sista bref insett att hon omöjligen kan ita karlen bo qvar på Birger-borgs egor, edan prestsjälen uppretat sockenboerna mot honom? Tants bref hade endast en verkan på turli, den att bon beslöt resa till Birgersorg öfver sommaren, något hon eljest icke mnat, emedan hon liksom fruktat att vi as der såsom gift. Nu ansåg hon sin närAro på stället nödvändig för att motarbeta et onda och lära komministern att icke etsa upp folket emot dem hon beskydir. Mattes skall bo qvar, bar hon sagt, h troligen kommer hon att fäga tant detmma, då vi få se tant på Birgersborg. Hvad det sednare angår, så tror jag att dria. Jeg skulle iöke med Allon, så Ö m am toi