Aftonbladet – 28 april 1863, sida 2

Allon förstått hennes lynne, skulle han lag mera band på sitt eget och insett att har genom tvifvel på hennes heder och samvete så dödligt sårade sin hustru att detta skull komma att alldeles förändra henne. Gurl var icke mera öm och kärleksfull mot ho nom, utan tillbakadragen och främmande Efter fra von Strals första uppträdand och sammanträffandet med Stefan hos di nygifta följde aderton månaders ständig: strider, lidelsefulla scener och passionerac ånger. Verkan häraf var att Gurlis medli dande nedtystedes och hennes verkligt stor: tillgiltvenhet för mannen trängdes i bakgrun den, af den kränkta stoltheten, som ensam förde ordet. Detta har också förvandla henne från en hjertlig hustru till en kal herrskarinna öfver en uppstndsig slaf. Ju mera Allon förgår sig emot Gurli, ju större blir hans änger. Han öfvergår då till den ylterligheten att vara ett viljelöst ting för hepnes nycker, för att sålunda försona ett fel som han oupphörligt upprepar. SAl Cetta kan man göra den sorgliga slut satsen att Gurli är allt utom lycklig och sjelf gör intet för att vara det. Hon står på första steget till den afgrund som benämnes ett olyckligt äktenskap, men fåfängt vore det att söka förmå henne erkänna detta. Allon har under de två sista månaderna af vårt vistande i hufvudstaden fått den idn att söka uppväcka hennes svartsjuka och derigenom återvinna den ömhet ban tror sig ha förlorat. (Jag måtte sägs, det der låter illa, in föll Catharina. Allon har elltså för afsigt att spela otrogen. Han spelar icke, han är det redan, och let oaktadt han ännu älsker Gurli, men han vill se henne svartsjuk och derföre nedlåter an sig till trolöshet. Elisabeth tystnade och tant Catharina lät ummarne hastigt svänga om hvarandra uner det hon funderade. Efter en stund ytrade hon: .