stante 1 detta blad mecGdelad som öfverstelöj:vant Beyer afg undersökning af de serskilda alternativ för bangärdsoch jernvögsonläggningar inom Stockholm som blitvit i satta aföfverste Erieson och al öfverstelöjtnant Leijonancker. De sedermera följande förhandlingarne an gingo dels sjeliva hufvudfrägan, eder fördelar och olägenheter af de särskilda vägsoch bangärdsprojekten, dels frägar huruvida något beslut i ämnet kunde, lag enligt, vid detta tillfälle fattas, eller om ärendet icke borde forst till berednings utskottet hänskjutas; och slutligen, sedanv remiss blifvit beslutad, huruvida viss tid skulle föreläggas utskoitet att med sitt yt rande inkomma. Åtskilliga repliker vexlades äfven i fråga derom i hvad mån, såsom utlofvadt varit, tilltälle blifvit beredt hr Leijovancker att närvara vid hr Beyers un dersökning och huruvida stadsfullmäktige fått tillfällatt på ort och ställe inhemtu upplysbpinger cm bansträckningarne. Den nyssnämnda formirågan uppkastades af grosshandlaren Schartau, som, åberopande stadgandet i kommunalordningens 33 6, att utskottet skall till föredragning bereda alls de ärenden, i hvilka fullmäktige skola utlåtanden eller beslut meddela, ansåg remiss till utskottet ovilkorligen böra ega rum Ofv-rståthållaren biträdde denna åsigt, mer erinrade att detta icke lade hinder i vägen för alt men här likasom i riksstånden kunde beledsaga remissen med utlåtanden i ämnet. Deremot ansåg justitierådet Berg det vara betäskligt här sstadkomma ett pre judikat, at stadsfull ige aldrig skulle kunna fatta beslut uten föregående remiss Förordningeos 27 medgifver att beslu: kunde fattas redan vid det sammanträde. der ett försleg väckes, om alla närvarande ) förslaget instämma, och att, om detta icke sker, slutliga pröfningen skall till unna sammanträde uppskjutas. Hr Berg medgat jatt någon mötsägelse förefunnes mellar denna ech den 33:e, men ansåg tilltällen kuuna inträ fa, då det vore af vigt att kunar begagna den rätt au omedelbart besluta. som i hans tanka verkligen låg förvarad 27 . Enshanda åsigt uttryckies af grefve Hamilton och professor Wistrand, hvilke dock ansågo att i detta fall remiss verkli gen borde ega rum med afseende å saken: beskaffenhet. Assessor Almqvist. som ätver delade de sistnämnda personernas åsigter fråga om det tormello, yttrade sig icke bestämdt emot remiss, men tycktes vara af der åsigt, att fullmäktige borde med afseende å sakens brådskerde beskaffenhet genast i ämnet besluta. Kommendörkapten Lillichöök hofrättsrådet Montelius och medicinalräd Berg ansågo deremot remiss ovilkorliger böra ega rum. Tvisten om hvilkenderi uppfattningen som var den riktiga blefegent tigen icke atgjord, ty då ärendet slutligen remitterades, skedde det derföre att de fle ste ansögo sådant af sakens beskaffenhet erfordras och utan att man ingick i pröf ning af det formella, som man blefvei till fälle att bringa till afgörande vid utarbetan det af den blifvende arbetsordningen. Af flera yttranden framgick, att ehuru vid första sammenträdet bestämdt yttrades, att öfverstelöjtnant Leijonsncker skulle tillkal las att närvara vid den undersökning, som öfveretelöjtnant Beyer fått belallning att verkställa, hade hr L. aldrig blifvit till denna undersökning kallad. Han hade blott, en ligt uppgift af öfverste Stål. fått på jern ägsbyrån tillfälle att samtala med hr Beyer. Hr fjerta uttryckte sin förundran öfver att hr L icke fäst, fåsom det utlofvats, när vara och förklara sina förslag, helst br Beyer sjelf erkänner att ett af dem förijenade synnerlig uppmärksamhet, men skjutes å side i anseende till förment saknad närmare oodersökning. Det upplystes emellertid att hr Beyer icke lärer ha blifvit unbefolid att till kalla hr Leijonaneker. Det blef icke ut redt hvarifrån de temligen bestämda löftena vid första sammanträdet om hr L:s tillkaljande i sjelfva verket härrörde. En och annan ledamot, såsom hr Hjerta och medicinalrådet Berg, uttryckte äfven sir förundren att de icke hört något af det till fälle att närvara vid en okulär besigtning a terrängen, som likaledes hade blifvit utlof vad. Hr Almqvist ville förklara detta så. att frågan derom hade ansetts förfallen dö man ej velat ingå på hans förslag att utse delegerade för ändamålet; men öfverståt hållaren upplyste, alt han verkligen frånji överste Ericson mottarit en inbjudning tilljC fullmäktige att medfölja på en okulär be-jv sigtning, som hölls i torsdags, emedan frih. Ericson i fredags skulle från staden afresa. men öfverståthållaren hade icke kunnat! meddela denna bjudning annat än till be-j redningsutskottet, al hvars medlemmar äfvenledes några åtföljt frib. Ericson på den nämnda förrättningen, som medtagit tiden från klockan I på morgonen till 4 på e. m. För cen de! af öfverläggningen som rörde sjeliva saken meddela vi bär en något utlörligare redogörelse. Åssessor Almqvist redogjorde för det hufvudsakliga af de upplysningar, som frih. Ericson i orsdags meddelat beredningsutskottet. Dehade sifvit vid handen, bland annat, att kostnaden ör den omtalade dragvögen till slussen, med illhörande anstalter ekmt underhållet af den amma voro inbegripna i kostnadsförslaget för let som skulle at staten anläggas. Enahanda var örhållandet med spåret i Stadsgården intill Sö lerbergs trappor. Den förslags nå kartan jd uprickade nya kajanlöggningen derstädes vore! b ngalunda ovilkorligt nödvändig, utan kunde fs spåret ledas på en pälbro öfver hörnet der jernås vågen och Stadsgården mötas. Spåren å Skepps-1n oron, Kornhamn och å det nya torget å Norr q skulle bekostas af staden, men belöpte sig utsitten derför till omkring 60.000 rdr. Pjanen vore, att frakten för gods skulle blifva denamma, till hvilken prnkt af banan inam stalen godsegaren än ville hafva det fördt. Talaen slöt med att förklara sin öfvertygelse vara. itt Stockholm ingalunda kunde vara olika andra I på täder derutinnan att staden ej skulle hatya förtel af lättade kommunikatiöner och att han !!S lltså ansig det för staden fördelaktigt att stön3 lerna beviljade medel ull de af frih. Erieson ! vi vär föreslagna anläggningar. i J Medicinalrådet Carlsson uppläste ett skrift: u: igt antorapde, uttglande sig ör sammanbind!m ungsbanan på hufvudsakligen samma skäl som ! ; senersl Hazelius anförde vil mötet på börsen. S ir Ca Isson föreslog en friamtäillning i ämnet ill K. M., med anhällan att K. M. mätte derom 0! inderrätta rikets ständer. Ö Kommendörkapten Li iGök hemställde att !m