siälla beredningsutskottet, som möjiigen skulle kunna undanrödja dem. Han hysie betänklig heter emot den starka lu:ningen uti en krokig och fuktig tunnel, som utmynnade helt nära en bro, å hvilken öppning skulle finnas för fartygs genomsläppande, hvilket vore förbundet med stora vädor. Han anmärkte olämpligheten deraf att det blefve så stäldt att vindbron måste passeras äfven af alla tåg som skulle till stadsgården, hvarigenom föga tid skulie blifva öfrig för sjötrafiken. Det vore vidare ej upplyst huruvida den uppgifna höjden å bron öfver Mälaren afsåg brons underkant eller skenornas höjd öfver vattnet, anseende talaren att i sednare fallet isynnerhet trafiken i Mälarhamnen skulle afskäras för de små ångbåtar som nu beörja omnibustrafiken mellan stadens olika delar. Brons höjande skulle vara af vigtäfven för jernvägen, emedan lutningen i tunneln derigenom kunde minskas. För paståendet att sammanbindningen skulle vara af vigt för Stockholm såsom handelsoch fabriksstad hade talaren förgälves sökt något giltigt skäl; deremot medgaf han, att den Kunde vara af vigt för jernvägar ne, som derigenom blefve något helt. Följaktligen fann han obefogade åken på staden att den skulle göra uppoffringar anläggningens åstadkommande. Om staten önskade sam manbinda sina Jjernbanor borde de i sammanhang dermed stående kostnaderna också bestridas af staten. För staden vore det deremot af vigt, att bangårdarne blefve endamålsenligt placerade. Det vore ett något vågadt påstående att en stad med Stockholms belägenhet skulle någonsin kunna finna sig tillfredsstäld med en bangård, och man borde icke, derföre att förslaet i fråga blifvit framstäldt af en populär person förbise trafikens behof Talaren sökte visa flera praktiska olägenheter, som blef förbundna med de anordningar för trafiken, hvilka man före slagit i samband med den projekterade anordningen. af bangården och godsspåren, och han varnade isynnerhet, på grund af sin erfarenhet såsom ångbåtsredarc, från försöken att alldeles åtkilja person: och godstrafiken. Framhöll vidare, att då det erkändes, att banorna borde föras till Saltsjön och att då enligt friherre Ericsons förslag den norra banan skulle nå Saltsjön först i Stadsgården, skulle på denna punkt sammanträngas icke blott trafiken söderifrån utan fven den norra som antagligen blefve tjugo gånger större än den förra. Hur skulle utrymme derför kunna beredas? Det förundrade ta laren att man förbisåge denna omständighet. På kartorna funnos visserligen uppritade streck, föreställande spår ledande till Ladugårdslands viken, men de voro j upptagna ikostnadsf rslaget och det vore att befara, att om man väl en gång fått bangården till Klara så komme de nyssnämnda projekten att kastas öfver bord. Han var öfvertygad, att om beslut i ämnet en gån bliivit fattadt utan att något förbehåll gjorts Stockholms vägnar rörande de nya hamnbyggnader m. m., som blefve en oundviklig följd af sammanbindningsbanan, skulle det vara fruktöst att vänta det ständerna framdeles gjorde något för den inre beqvämligheten i Stockholm. Beredningsutskottet borde derföre sätta fullmäktige i tillfälle att bedöma hvad anläggningen i sjelfva verket komme att kosta Stockholms stad: De förhöjda afgifter man föreslagit för till Stockholm ankommande passagerare och gods, ansåg talaren en blifva en svår stöt för donna stads trafik. Skall rörelsen på Stockholm, som redan har att dragas med olägenheten af en lång skärård, ytterligare betungas med extra omkostnader, skall den ofelbart draga sig härifrån till andra hamnar, som afjernvägarne beröras, hvilkas handelsområden skola vidgas i samma mån som värt minskas. Och göres icke nu något förbehåll i detta hänseende, skall tystnaden ofelbart tolkas såsom ett samtycke. Hr Almqvist upplyste, att meningen vore att jernvägsbrons underkant skulle ligga i allmänhet fot öfver vattenytan, så edesallud minst 4 fot. De nya hamnoch kajbyggnader, som blifvit förslagsvis utprickade på kartorna stode ej i omedelbart sammanhang med jernvägsanläggningen. Pehöfves i Stadsgården ökadt utrymme, kan man fortsätta strandgatan längs bergen Vid Tegelbacken skulle blow en sträcka af 150 fot gå förlorad, och om man behöfde ersättning derför blefve kostnaderna ej så afskräckande Att afterna skule höjas för infarten i Stockholm vore blott ett enskildt yt.rande, framstäldt såsom cn förslagsmening af frih. Ericson till andra enskilda personer och bevisade alldeles icke att några sådana verkligen ifrågakomme. De skulle för öfrigt blott utgå i stället för de vida drygare omkostnader, som äro en följd af bangårdens nuvarande .öge, hvilket hade till följd attspanmål som anländer pr jernväg betalas med 1 rdr ägre pris än eljest här betalas. Hofrättsrådet Monfelins framhöll önskvärdheen deraf att hr Almqvists motion något bestämlare formulerades. Nu vore den skäligen sväfvande och det syntes talaren icke lämpligt att nan blott opinerade der man kunde hafva rätt tt besluta. s Professor Wistrand yrkade, sedan han yttrat ig i formfrågan, att beredningsutskowtet måtte öreliggas att skyndsamt inkomma med utlåande. Anmärkte för öfrigt, att de omtalade vamnanläggningarne tillälventyrs vore nödvänliga äfven oberoende af jernvägen, hvarföre lessa frågor icke borde sammanblandas. Såsom evis på behofvet af sammanbindningsbanan anhrde talaren att landtmän, som försökt per jerng hitföra sina produkter. måst dermed upphöra anseende till de dryga omkostnader som voro örbundna med transporten från bangården till Iuplatserna. Arkitekten Ekman ansåg de tekniska detalerna ej höra hit och att frågan om ordnandet af rafiken och dess kostnader skulle öfverlemnas åt ramtiden. Deremot borde man tillse att hamarne blefve väl ordnade. Ansåg att hamnplaterna vid den egentliga staden borde afses för mporthandeln, men att exporthandeln, hvars rodukter egentligen vora att vänta norrifrån, uile ledas till saltsjön. Att föra dem till Stadsrden vore olämpligt, men till Ladugärdslandsiken icke mindre. Genom kalkyler sökte talaen visa, att der skulle blifva för densamma dis. onibelt endast omkring 550 fots kajutrymme, nder det man för vida mindre kostnad kunde omma till Djurgården, der man hade att tillgå ela stranden från Djurgrdsbron till Lidingören. Detta vore någonting siorartadt! Förslaet att Jägga en bangård i Stadsgärden vore så ssligt, att det förundrade talaren hur det kunat komma under öfverläggning. Hr Wallenberg upplyste, att frih. Ericson e endast såsom kild person utan såsom hef för statens jernvägsbyggnader uti ett officiIt utlåtande föreslagit förhöjda afgifter på till stockholm ankommande gods och passagerare. inda skilnaden vore, att han såsom offentlig nan foreslagit tre gånger så hög afgift som den vilken han föreslagit såsom enskild person. Pal. trodde att denna församling nog skulle få nledning pålägga afgifter utan att den borde påigga nägra sådana som vore öfverflödiga. Upplyte. att I en reservation till statsutskottets utlåande blifvit föreslaget att till K. M:ts disposi1 ion ställa medel för vestra banans framförande Il saltsjön utan annat förbehåll, än att det I kulle ske så, att en sammanbindning kuncei ramdeles ske och att bantågen ej för att kom-. va till sjön skulle behöfva passera någon vind. ro. Det förundrade tal. att frih. B. nu i sista !gonblicket framkommit med ett förslag om en! uss n:o 2 och derigenom intagit en alldeles ny bh osition. Huru förslaget skul!e förlikas med ytD ndet, att jernvågen vore en plats som aldriv uude slutligen regleras och der alltså ins, per. wanenta byggnader borde uppföras törstode han I . Elier vore icke en wus en permanen ! I yggnäd? Vidare anmärktes med afseende ål et ofta åberopade exemplet från Köln. att den ro man der byggt ölver Rhen vore sådan. att. urtygen obehindradt nasscrade derpndne NER