Aftonbladet – 27 april 1863, sida 2

iplomatiska förbered UI Juvgjorday det var mu obekant Fvilacn il vosition Eogland och Österrike ville intaga, ll samt huru långt de ville hälla jemna stexjt med Frankrike i sina framställningar tillit Ryssland. Kejsar Napoleon kunde således l :j ännu prononcera en särskild och desto, mera markerad politik i fråga om Polen. Det var nödvändigt att yttra sig på ett sätt, I: som ej i otid väckte farhågor för fredens, rubbning, men derjemte ej förband till ettj annat handlingssätt än det som möjliga eventualiteter kunde föranleda. AF mr Billaults tal kunde man derföre omöjligen sluta till bvad Napoleon förde i skölden, och det var också endast i första ögoublicket som det lades till grund för åtskilliga politiska konjekturer. Hvad som deremot varit mest anmarkningsvärdt och betecknande och lem nat en god ledning för bedömandet af den ställmng Frankrike skulle intaga, är det sätt hvarpå franska pressen uppträdt och ännu uppträder. Man må nemligen ej föreställa sig att i afseende på densamma ettlhkadant förhållande eger rum här, som t. ex. i England, Sverge och andra stater, der den intager en af regeringen oberoende ställning. På samma gång som regeringen utöfvar på pressen. ett inflytande och ställer den under ett öfverinseende, som ofta nog sträcker sig till de, efter allt utseende, ovetydligaste törhållanden, ikläder den sig också ett slags ansvarighet för dess fiendiliga utfall emot främmande makter. Detia är alltför t dligt, att det ej skulle, hvad Frankrike beträffar, blifvit af Ryssland särskildt påpekadt, och det berättas också att baron Bud I berg skulle vid en audiens i Tuilerierna sisth.den torsdag häftiet ha törebrätt Drouyn de Lhuys det wmot Ryssland fiendtliga språk, som regeringen tillåter franska pressen, ej ens de vffiviella organerna undantagna, att föra. Också kan det ej nekas, att till och med Monitören ofta innehåilit soker, som mäst förefalla ryska styrelsen temligen svårsmälla. Väl lärer för några veckor tillbaka i en konselj ministrarne gjort kejsaren uppmärksam på att Monit ren redigerades i en vis å vis Ryssland allvör frispråkig ton: men detta hade endast till få en något större varsamhet under de maste dugarne. Det är dock ej endast den rent officieila pressen, som härvidiag kan tagas til temperaturmätare. En mängd tidningar och namneligen Lopinion nationale predika öppet korståg mot ryska barburiet och föra eu språk, som aldrig skulle tolereras, derest ej kejsar Napleon hade afsigter, som svårligen kunna vinnas genom blotta diplomatiska underhandlingar. Också börja sedan några dagar tillbaka den ena efter den andra al de tidningar, som hittills försäkret oss att a!lt skulle aflöpa helt fredligt, att låta fredsillusionerna fara. Till och med Lindependance belge, hvars pariserkorrespondent ouekligen visat sig särdeles väl underrättad och olta haft rätt goda nyheter i första hand att berätta för pariserpubliken, börjer nu att sadla om. I det längsta har denna tidning förslarat, att alls ingen fara vore på färde, och der finnas många som påstå att dessa lugnande försä ringer tillkommit under moskovitiskt inflytande. Skulle så vara förhällandet, är det ganska betecknande, sti tidningen nu uttalar sin förmodan, att den elektricka gnista, som skall tända minan, kommer att utgå från Stockholm. För öfrigt sysselsätter sig numera dagligen franska pressen med Sverge och den roll det tros komma att spela i ett möjligen förestående krig, Sällan om sonsin har Sverge så som nu ha:t hela Europas ögon fästade på sig och blifvit omtaladt med så myckeo aktning och välvilja som under dessa senaste veckor, hvart:li i väsentlig mån bidra pit den entusiasm, -om så enhälligt visats för Polen, samt de många rykten om en brytning melian Ryssland och Sverge, hvilka allijemt cirku era i Paris. Uader de sednare dagarn2 hafva flera parisertidningar haft mycket att berätta om Sverges rustningar samt änvu mera Oo. Rysslavds, dem man här fortfarande påstår i första rummet gälla Sverge. Helt naturligt sätter man detta i samband med viskar, dem kejsar Napoleon, man nämner ej på hvad väg, skuile ha gifvit Sverge att intaga en deciderad ställning i sitt förhållande till Ryssland. Det är temligen tydiigt att den allmänna folkmeningen i Europa betraktar Sverge-Norge såsom en makt af första ordningen, så snart fråga är om att på ett verksamt sätt stäfja Rysslands öfvermakt och verkligen uträtta någonting för frihetens och civilisa:;ioneins sanna iotressen i Europa, Under förflutna veckan bar för öfrigt från det diplomatiska lägret ej utgätt något, fom inom franska pressen gltvit anleduing till en lifiigare diskussion eler några nya kombiaationer. Endasttyc kes iman vara på väg att resonera sig till en fast öfvertygelse, det Rysslund ej skall gifva ett ullfresställande svar på vestmak ternas och Usterrikes noter hvilka den 17 dennes blifvit öfverlemnade till ryska regedingen. För denna åsigt snför man en mängd skäl, grundsde bulvudsakligen på ännu obestyrkta rykten. Många at dessa förefalla dock ganska trovärdiga, att döma af de äberopade källorna, och om de bekräfta sig, är svårt att se huru krig skall kunna undvikas. Skulle det vara sannt, hvad som i tyska tidningar berättas, att ett öte kommer alt ega rum mellan ryska czaren och konungen af Preussen, lärer väl detta hafva sin grund i atsigter som äro långt ifrån eg nade att ingifva fredstförhoppningar. Det skrifves nemligen från Berlin till en wienertidning: 4I vira ministeriella kretsar råder stor Jörbittring mot vestmakterna och Österrike, hvilket bevisar, att det ryska inflytandet gjort sig gällande vid vårt hoj. Man påstår att en af kejsar Alexanders förtrogna hilkommit och haft flera sammankomster, samt att hon haft att jromställa propositioner om en offoch defensiv allians. Dessutom synes man inom de officiella regionerna härstädes taga för agjordt att kejsar Nupoteon har krigiska afsigter och att konungen af Danmark ej skulle vågat framkomma med silt dekret beträffande Holstein, derest ej Frankrike gifoit Danmark löfte om understöl.? Vidare berättas det å ena sidan, att kejsar Napoleon skulle i Wien förfrågat sig AK DE t