Aftonbladet – 25 april 1863, sida 3

böll uttalar gig för Kingo, dock, som 0ss synes, på skäl, som ej äro fullt afgöraude. Köpenhamns brandvakter hafva bevarat sig segt i all sin gamla egendomlighet, me iven den har den nya tiden varit för ö vermäktig. Och vi se här ett nytt bevis på hurusom äfven de genom sin ålder vördnadsvärdaste institutioner eiterhand trängas undan och gå ull verldens väg. Brandvakten försvinner från jordens yta, liksom skjuts kärrorna för jernvägstainen, !:ksom porträttmåälarne för fotografien, liksom vår svenska ståndsrepresentastion för det Degeerska reförmförslaget. Det är de stora uppfinnin4, som vända upp och ned på allt. Naitväkterne ha blifvit öfverflödiga genom vetenskapen, och der denna icke förslår, der tager det moderna polisväsendet vid; elektr:citeten och koustaplarne hjelpas åt. Ien välbeställd hutvudstad skall man svart på hverje gatbörnslykta ega en elektrisk urvis-re, som, i stället för brandvakten, säger vandraren hvar klockan är Kslagena; i stället för väktarerop och hviselingsr i en med rullande ärter fylld pipa (de danska väktarnes välkända musikaliska instrument). går det vumera vid företa tecken till eldsvåda ett elektriskt telegram från vaktkoptor ull vaktkontor, från sprutstation till sprutstation, helt tyst och obemärkt, och sjeltva eldsvådorns biitva från ett slags tolktidsfördrif, om,ej precist ett folknöje, förvandlade till privata afiarer, eom aflöper alldeles incognito, såframt de ej till cch med göras jå förband ent omöjliga genom statiken oc hydreuliken, på eu snillrikt sätt använda i en lärd och grundlig vattenverksbestyrelses tjenst. Vära nätter skola blitva ljudlösa, hemli.hetsiulla, stumma, de sxola förlora I karakter, till och med i poesi, om man så vill, men det är sannt, ait vi till ereättning