Aftonbladet – 25 april 1863, sida 3

pen Smorgonstjervant (en stång, slutande med en kula, besatt med skarpa igelkottsspetsar af jern), och man erinrar sig hurusom den famösa markisen uf Waterford en gång för några tiotal af år sedan under ett uppehåll i Norge, der brandvakterna envist bibehållit den danska morgonstjernan ännu efter den stora poliuska förändringen 1514, gjorde ea coorm skandal att åtkomma ett exemplar at dessa sällsamma vapen, som han sedan förde i triumf med sig hem till sin fäderneborg på Albions ö. Ända till slutet af 1700-talet buro de danska väktarne äfvenledes cen lykta i bältet, på hvilket sednvare lästes det sinnrika mottot adru og tro? (nykter och trogen). Ånnu ett annat bar verit karakteristiskt för de danska väktarne, nemligen de så kallade väktarverserna. Brandvakten har nemligen i Danmarks städer icke nöjt eig med att ropa sitt 4Ho, Vreater! Klokken er elagen...4, utan han har dessutom för hvarje timma af natten på ev gammaldags melodi sjungit en särskild vers, utgörande eit litet psalmodiskt afrundadt helt för sig på 8 rader, t. ex. för klockan 9: Nu skrider Dagen under Og Natten velder ud, Forlad tor Jesu Vunder Vor Synd, o milde Gud! Bevare Kongens Hus, Samt alle Mand I disse Land, Fra Fiendens Vold og Knus! Det har varit före en lärd strid, om huruvida dessa verser, hvika onckligen hafva ett viset litterärt värde för sin tid, äro författade af den berömda danska pselmdiktaren biskop Kingo (omkring år 1683). eller af den Ikaledes märkliga gamla skalden Arrebo (en 60 år förut i tiden). Hr Faus