Aftonbladet – 25 april 1863, sida 3

madame! — Till venster! — En face! — Re verse! -— och då damen har verkställt desse vändningar med en precision som Hariekin me kanisk staty, affärdar han henne med en nådig nick. De eleganta damerna i Paris hafva hastig kommit till den öfvertygelsen, att en man, son syr en klädning så fulländadt, äfven bör mec sin lejonram sätta den sista stämpeln på stå ten. Om derför en bal gifves vid hofvet eller Hotel de Ville eller en soir6ei Palais Royal elle Luxembourg, kan man ungefär kl. 10 få sc en lång rad af vagnar utanför den engelska skräddarens hus, och damerna hoptals begifva sig uppför trap porna till toilettens helgedom. I den mån de komma, får hvar och en en biljett samt visas in i en antichambre, och emedan de blot mot tagas i det allra heligaste en och en i sender. måste de sist anlända ofta vänta husets herre gör allt hvad som för att göra den tiv de mås e vänta så angenäm för dem som möjligt. De etheriska herrskarin norna i de parisiska salongerna kunna här lägga en god grund till den styrka, som de kommande danserna taga i anspråk, genom att spisa gåslef. verpastej efter behag och nedskölja den med finaste maåcra. Sålunda förfriskade på evablissementets räkning, gå de djerft konfrontationen vid toilettens hemligheter til mötes. Han ser han undersöker, han gifver det hela den s:sta touchen, fästar en nål. ordnar en blomma. och madame har blifvit ett mönster af elegans. Skräd daren expedierar dei, den ena efter den andra med en makalös hasughet. Men, såsom alla stora konstnärer, har han också sina nvcker Han vill visserligen kläda på och kritisera hvarje dam; men han föredrager de fylliga. Han tror, att dessa göra hans geni största hedern. cmedar de sätta det i det klaraste ljus. För dem spaiat han ail den fina uppmärksamhet och allt det sinnrika smicker, som han har till sitt förfogande Hvad de skönheter angår, som äro reducer till den volym al magerhet, som är absojut nö vändig för att icke vara ett benrangel, så hat han helt visst ingenting emot att kläda på dem: men han gör det utan entusiasm, blott såsom en pligt, hvilken hans samvete ålögger honom. — De londonska skopntsarue. En hvar, som har varit i London, har säkerligen observerat de