Aftonbladet – 25 april 1863, sida 2

Man har icke sällan gjort dea erfarenhet, alt de som, väl vetande au deras åsigter och sträfvanden icke öfverensstämma med det allmänna tänkesättet inom nationen, i all mänhet uttala den största missal ning mot allmänna ojinionen, likväl gerna åberopa densamma, när de någon gång tro sig der uli finna ett stöd för sina meningar. Så hörde man, under diskussionen i borgareståndet om univ versitets rågan, represenlanten för en af våra universitetsstäder yttra, att det endast var i Siockholm, som denna iräga egde några sywpatier. Landsorterna vore derför alldeics likgilliga, öfverty ade om de voro, att der universuelerna en gång råkat förläggas, der borde de äfven förblifva. Detta påstående vederlades genast af en annan tatare med den anmä koing, att borgsreståndet, som representerade heta landet, ulltid visat Iifligt intresse för denna fråga, s:som älven fiågans u gäng inom ståndet vid denna riksdag sedermera ådagalade; och vi införa här nedan elt yttrande i ämnet af tidningen Helsingborgsposten, hvari inhemtas, att man till och med på en ort, som ligger den värde representantens hemvist och det södra unirsitetet temligen nära, hyser varmt intresse för denna fråga. Efter att hafva lästat sina läsares uppmärksumhet på den vederläggning Alionbladet nyligen lemnat å de inkast emot förslaget om Upsala universitets förflyttnins, som vanliven låta höra sig och specielt i den från Upsala utdelade brochyren blilvit anförda, yttrar tidningen: Vi kunna ej annat än fullt instämma i Aftonbladets resonemanger. på samma gång som vi tillkännagifva, att hvad som Afton bladet yttrat icke är några enskilta personers åsigter, uten tusental dela dess tankar och önskningar i denna fråga. BSkullet. ex den studerande ungdomen vid Lunds uuiitet algilva sitt Yttrande i saken — om Uppsalas tala vi icke. då vi ej känna åsigterna derstädes — skulle största delen, aut ej säga alla, villigt instämma och önska att ju förr desto heldre få lemna Lund och resa till Stockholm; och detta icke för nöjets skull, utan i fullt medvetande om de fördelar, den der hade att nia. Vi hafva hört många, ja ganska många klaga öfver den olyckliga exameusläsniugen — ej af fruktan för examen, utan derföre vit de så att drilvas till den af den hårda nödvändig ten att för existensens skull expedicra den samma och söka sitt bröd utom universite tet, der det är möjligt endast för högst få alt skaffa sig några förtjenster. Då studenten just har b t att göra sig bekant med vetenskapen nödgas ban ofta, med innerlig barm och djupt vemod, fänka på sin examen, och för dea, som sedan får sin verkuiogskrets utstakad utom universitetet, är föga eller intet medel att tillfredsställa sin innerliga lust att inträvga på djupet af någon vetenskap. Man talar om dyrheten att !efva i hufvudstaden, om de frestc yng lingen är utsatt för, precist som om hvarken frestelser gåivos i en småstad eiler mun kunde lefva för ingenting derstädes. Men anställa vi en jemförelse i detta senare hänscende, tro vi den skola utfalla till bufvud stadens fördl, om vi ej äro alltför illa underräitade. Med ett ord, alla de skäl som uppställas mot saken tro vi fullt uppvägas et de fördelar som idtna eger, och vi skulle inse den dagen lycklig, då svenska folket ick emottaga den unde telse alt konung ch ständer lemnat parti-intressena åsido och veslutat ett hufvudstads-universiuet.? 4