Grefvinnan var just denna vinter gräsenka; den italienske skalden hade måst lemna Rom, för att icke utsätta kardinal Stuart, i hvars hus grefvinnan uppehöll sig, för onda tungors prat; frih. Sparre var en man med in: tagande mantr. För öfrigt, hvarför icke et nytt litet älventyr? Frih. Beskow, på al GG Gustaf II:s biografi) om grefvinnan af ÅA banien, visar sig något stött öfver att att Schröderheim kallat henne en aventuridre?; vi respektera den ridderliga känsla, som förestafvat frih. Beskow hans reservation med afseende på ett under alla omständigheter intressant fruntimmer, hvars personliga bekantskap han för öfrigt med så mycket nöje gjort i Italien på hennes gamla dar, men man Dbehölver ju icke taga uttrycket i dess aldravärste betydelse, och om denne kan gerna vara litet äfventyrlig, utan att derför precist vara en konsiberiderska. Alt grefvinnan af Albanien hade haft många äfventyr, detta står dock fast, äfven Om vi icke uppehålla oss vid hennes romaneska flykt från gin herre och man, den gamle pretendenten. Hennes hela förhållande till Alfieri, efter att hon blifvit skiljd från Carl Edward och sett Sparre resa sin väg (hon skickade dock sitt porträtt efter honom), har obestridligen mycket af äfventyrets såväl pikanta som förargelseväckavde sidor. Först dessa årligen beramade kärliga möten mellan grefvinnan och Alfieri i Elsas, derefter hennes sejour i Paris, der hon af sina domestiker lät kalla sig hennes majestät och öppnade pompösa egalonger, en samling: plats för dagens alla notabiliteter, från fru Staöl och Josephine Beauharnais till Beaumarchais och andra, men der Alfieri trädde öppet fram i dagen som hennes förklarade älskare, vidare hennes och Alfieris besök i London 1790, der hon lät prebentera sig