slutet på en negociation, (nästan Schröderheims ord.) hvars lyckliga fullbordan varit min långvariga önskan och åstundan. Tillåt mig, som den, hvilken för E. M:t fått den nåden att öppna templets portar, alt vara den första att lyckönska mig och orden till en förmans undfående, som varit både önskad och efterlängtad, och att skåda i sin nuvarande stormästare en person, som både vill och kan åter sätta ordens fallna murar i sitt fordnd stånd och uppresa den grundstenen, som, länge ikullkastad, af ingen anpan bältre kunnat uppresas, än af den, som redan återsatt ett rike i dess förra flor och anseende.4 Hertigen utbedjer sig slutligen att få erfara af H. M:t thvad anstalter som fordras, då bröderna i Stockholm få den lyckan att mottaga konungen som sin stormästare och hvad vid den i ordensritualen föreskrifna Ystormästarekyllningen och kröningen iakttagas må, till hvilken högtid föröfrigt Salla andra svenska kapitel och under svenska härmästarestolen lydande bröder böra genom eärskildt cirkulär blifva kallade.? Vi förmena verkligen, elt dessa hertigens ord äro fullkomligt klara. De gifva oss omotsägligen vid handen, att Gustaf III:s besök i Fiorens åtminstone bland anrat haft ill föremål att få ett slut på en lång neoociation? med grefven af Albanien, att han cke gjort detta besök förgäfves, och att han icke för intet slös t på en gammal halfidioisk och fördrucken skuggfurste så mycken förekommande vänskap och så många värde: fulla bona officia. Det framgår af hertigens skrifvelser, ett Gustaf III icke lemnat Flo rens utan att hafva tått sig det stora skottska stormästareskapets survivance tillförsäkrad, (när hertigen redan nu håller honom som sin stormästare och är färdig att hylla och känna honom som sådan i morgon dag, är