gar.4 (Man måste medge, att ett sådan tillstånd var betänkligt.) Hertigen omtalar derefter ett generalkonvent4, som mås förut egt rum i Wiesbaden, der Ferdinand af Braunschweig och Carl af Hessen voc pereonligen närvarande; mean hade dervic tyvärr Sfollbordat att kullkasta hela orden: fordna grundläggning, namn och ritval, sam yttre bruk och ceremonier.4 Efter lång debatter, derunder hertig Ferdinand ?vela avancera mysterier, dem han hvarken kände eller kunde bevisaX, blef der en sådan upp: ståndelse i konventet, att hertigen sjelf fastän mötets upphofsman, höll på att bl öfvergifven af alla de sina, men genon prins Carls mellankomst blef han dock slut ligen utsedd till stormästare och som sådar hyllac4 enligt Cen ny, af konventets re rublik författad regeringsform.? Denna ny: regeringsform hade (honibile dietu!) blifvit skickad till honom, hertig Carl, eme dan de svenska tempelherrarne af konvente blifva ansedda som alldeles skilda från der nya konfederationen, eftersom de ej vic mötet varit representerade. Till andra lo ger hade den dock biiivit sänd! Af desse sednare loger hade flera, såsom kurländskö logen, Wismar, Dresden, Werscheu, icke velat antaga den nya konstitutionen, och fråga hade då vid eft nytt konvent för blott en månad sedan varit väckt om en full. ständig stabilation af denna nya ordensin rättniog?; utslaget var ännu ej kändt, dock tror hertigen sig veta, att hertig Ferdinanc sökt konfirmation af vretendenten i Florenz, tsom nu så lyckligen blifvit förekommen. Och här komma vi till sjelfva kärnpunk. ten; hertigen skrifver: De stora noveller, som BE. M:t varit så nådig och berättat mig rörande tempelorden, uppfylla mig med in nersta glädje, i det jag ändtligen fär se