Aftonbladet – 23 april 1863, sida 2

patron J. EE. Gavelius och bandlanden Joh. Falden i Pjälls 3 Ded pölska iäsurrektionen: (Från Times korrespondent.) Krakau deoa 10 April. Den vigtigas:e itlyhet, som på någon tid ingått hit, är defl hvilken ankor i går och i dag på morgonen, att bönderna ippbrännt de rysk-grekiska kyrkortia på flerä trakter i Lithaven. Det bar länge varit kändt, att de lithaulskä böndernaj I olikhet med konungarikels, voro gynsamt stämda för ilsut. rektionen och sällat sig till densamma i stor mängd. En religiös bevekelsegrund var den enda, om kupde antägas för detta deras handlingssält, itien ända tills i går kunde hand intet positivt bevis fratdrägas, alt dehis selsegrund verkligen företanns. Detvar svårt att säga, huruvida bönderna sörjde eller icke sörjde den religion, som kejsar Nikolaus tvang dem att öfvergifva för trettio år sedan. Polackarne ha alltid påstått att rde det. -Ryssarne envisades med att förklara, alt bönderou koäppt insågo skil: den att de blifvit tvungna af sina biskör alt antaga föreningen med Rom i 15:de århundradet, och ett det derföre icke var något ondt 1 att enåra biskopat i det 19:de förde dem tillbaka till den religion, som kallades den Portodoxa?; slut!igen försäkrade de, att antingen nu 1833 års åtgärd var rätt a b eller orätt, så hade den lithauiska och ryska allmogen åtminstone fullkomligt försonat sig samt att det lja dem från med den rysk grekiska kyrkan skulle vara omöjligt ult åter ski densamma. Underrättelsen att ett dussin ryska kyrkor blifvit uppbrända i Lithauen antyder således sannolikketen af ett religiöst krig, i hvilket 10 eller 13 millioner litlliauisk polska bönder skola befinnas ringen och göra adeln och mede akttaga med hvi rikhet Ryssland De lithauiska verksam del i tion. tära chefer, som legeringe varlist väljande del af landet af gifvet, att d ämpa mot den ryska regegemensam sak med polska Iklasserna. Det är eget att ken förunderlig uppfinningsskapat flender ät sig i Polen. bönderna too icke någon 1830—1831 årens insurrekn, som glö ade att intet allskett till allmogen i någon de aristokratiska och milis ledde rörelsen, tog derföre en stora massan af lithauer rvandlas till fulla tetigen skulie kunna komligs ryssar i religiöst så väl Bom i poiitiskt afseende. De befalldes att byta om religion och fingo stryk till dess de lydde; och efter 1833 års förföljelser ha ryssarne alltid lyckönskat sig öfver att de åtminstone i Lithauen hade fast fot, hurudant förhållandet än må vara i det egeniliga Polen. Det visar sig nu, att just till följd af dessa förföljelser är Litbauen den enda del af dei fordna repabliken, mensam sak med de er bönderna gjort gehögre klasserna. Dziennik Paz ukas, som anb anski för i dag meddelar en aller konfiskation af all egendom, som tillhör insurgenterna eller personer, hvilka understödja eller misstänkas understödja insurrektionen, och bemyndigar polisen att i första instansen afgöra hvem som har eller icke har insurrektionella afsigter och åsigter. Oberäknadt de ryska soldaterna, som bränna och plundra öfverallt der de framgå, och bönderna (i konungariket Polen), som erhålla fem rubel för hvarje insurgent eller förmodad insurgent, som de kunna iaga till fånga, finna egarne sig nu hemfallna åt en svärm polisagenters godtycke, hvilka för sitt eget nöje taga i besittning hvilket hus de kunna finna för godt att slå under sig. Slutligen för att allt mer och mer uppreta bönderna i konungariket mot Sadeln eller godsegarne, har en adress cirkulerat i de polska byarne, hvilken i öfversättning lyder sålunda: Bönder och arbetare. — Adelsmännen ruinerade edra förfäder. De togo deras land i besittning och förvandlade det till landtgårdar åt ig sjelfva, och de betrakta er endast såsom lastragare, ämnade att arbeta ät dem. Men då de se, att I tänken försvara edra rättigheter, ha de ingått öfverenskommelse att utrota er. De börja redan hitföra nya inbyggare, kättare och utländningar, åt hvilka de ämna öfverlåta er jord, sedan I blifvit bortjagade. Försvaren er och tillåten ej att man ruinerar er. Det har blifvit beslutadt att uppbränna alla adelns egendomar, och, hvad dem sjelfva beträffar, måste de dödas såsom tyranner och skurkar, hvilket de äro. Deras jord skall delas mellan er, ty den tillhör er och är ert lagliga arf. Och suveränen skall då kunna lefva i lugn, myndigheterna skola respekteras, och alla skola bli lyckiga. Det är att märka, att denna proklamation, så fullkomligt revolutionär i ton, predikar samma teori, från hvilken de revolutionära i Ryssland utgå, att jordegarne i Ryssland och Polen icke ha rättighet att fordra hvarken arbete eller penningar af de bönder, som äro bosatta på derus egendomar. Antingen nu denna rätt finns eller ej, är det fullkomligt säkert, att bäde despotismens och revolutionens agenter anse lämpligt att förneka den. Revolutionen har ofia spelat despotismen i händerna, men kanske spelet nu EAT ENE förtroende om något, som borde uträttas hos pretendenten i Fiorens, ja att BorgenstierNAS Misc tom denna mera roella sida