Aftonbladet – 23 april 1863, sida 2

t. ex. vid Schröderheims påstående, att ko nungens resa till Halen är 1783 var huf vudsakligast? förantedd af önskan attafgör: sina affärer med pretendenien Stuart, kunne vi å andra sidan omöjligt förena oss mec Gustaf Iil:s nyaste biograf, frih. Beskow hvilken (Gustaf 1UID, 2:dra afdeln. sid 327) söker gifva seken den förklaring, at konungen kunde ha sira skäl att låta an dra tro7, att hans resa gållde pretendenter och tempelherrarnes hemligheter, eller att så framt han v gen sträckte sitt kun skapsbegär äfven till dem?, detta endas skedde liksom en passant eedan han er gång var i Italien?. Vi sätta stort värde på frih. Beskow som biograf, äfven särskild på hans lefnadsbeekrilning öfver Gustaf HI oaktedt den i mycket icke ölverensstämmet med våra föreställningar och vårt sätt all läsa den tidens handlingar, men vi bedja den frejdade författaren icke misstycka att vi yttra ett aktningsfullt tvifvel om att han skulle i allo hafva sagt det sista ordet om den tredje Gustal, och vi skola exempel. vis gifva skäl för att Schröderheim dock i den sak, hvarom här är fråza, lar mera rält, än man gerna vid första påseendet vill tro. Det bör till en början icke förbises, att Gustaf III genast efter att Plommonfelt hade ingifvit honom de ofvan omnämnda stora idterna, år 1777, lät Plommonfelt sjelf tillika med J. E. Oxenstjerna (om eommaren samma är) företaga en resa i Tyskland (Braunschweig, Hannover, Kassel, m. m.) för att undersöka terrängen inom de högre frimurarekretsarne derstädes och i särskild akt och mening att antiogen slå de fruktade medpretendenterna till vestra (7:de) provinsen?, den preussiska kronprinsen och hertig Ferdinand af Brsuuschweig, ur brädet eller genom vänlig underbandling med dem sjelfva förbereda deres frivilliga afträdelser för den kommande intressanta tidpunkten, då en successor skulle definitift utses i Flo ;ens, Redan följande året, 1778, utsärd:s Plommonfelt i och för samma negociationer