Aftonbladet – 22 april 1863, sida 2

RO AA AA HORA dande känslor att der rådde en verklig för bistring. Stund efter annan återljödo modrens ord Satt Gurlis fruktan att förlora honom steg rat hennes ömhet. Så kom Grönlund: yttrande, att Yden man verkligt älskar vil man ej beröfva något af det timliga elle andliga godat, Tiden, som förflöt från första lysningen till bröllopet, var för så väl Gurli som Alion så lycklig och full af kärlekens frid, att den alltid borde komma att förblifva i deras minnen såsom något, hvilket skulle försona den med de pröfningar lifvet kunde hringa. Gurlis hurtiga lynne bannlyste alit känslopjunk och aflägsvade alla fadda och sentimentala scener emellan Allon och henne. Så fort Gurli fått veta att Beata var i komministergärden, skickade hon genast och lät hemta henne till Birgersborg, i det hon helt skämtande yttrade till Elisabeth: För Allons skull ålägger jag mig den penitensen att hafva faster Beata här; men hvad gör man ej för den man håller kär. 4Du älskar honom sjledes verkligen? inföll Elisabeth. Ja, så af hela min själ, att jag nästan sjelf förskräcks öfver att han blifvit mig så dyrbar?, svarade Gurli skrattande. Innan lysningen uttogs hade Gurli haft ett enskildt samtal med Allon, häradshöfding O— och sin f. d. förmyndare. Hon sade honom, att han vid sitt giltermål med henne icke erhöll mera än de 20,000 riksdaler, hvilka utgjorde hennes f och frågade honom om han var r Ailon hade i tvenne rit den. yckligaste af alia lyckliga fästmänner. Om äurli således spori huruvida han varit be-! äten wed att framlefva lifvet vid hennes ida i den lilla fiskarkojan, hade han svaat ja. De reflektioner Grönlunds ord framallat voro bortdunstade och alla bi-intresen bannlysta. oc jd dermed.