Aftonbladet – 21 april 1863, sida 2

ör sin verksamhet, ty ialla riktningar sporles lif och utveckling. De emottogo emels ertid stadens drätsel i ett blomstrand. tillsänd. Hr öfverståthållaren lyckön kade de valde Hill Het förtroende som blifvit dem emnadt och butvuasiaden ac till teprbeegs nier ba erhållit skickliga, bepröfvaae män. Sedan derpå stadsfullmäktiges sammanrätle förkikrats öppnade, föresröogg först nagistratens skrifvelse om valet och skedde i sammanhang dermed upprop af ledamöerna. Af de 99 personer, som sedan hr iesselgrens frånlälie tigöra stadsfullmäkige, svarade vid uppröpet alla med undanlag blott st en, hviken dock äfv.n någon stund gecnare infann sig, få att församliagens alla letamulet Ullslälestord: Öfverståthållaren meddelade att han anmodat sekreteraren hos drätselkommissionen, hr Martin, alt för tillfället tjunstgöra såsom sekreterere och hematällde att protokollet kulle så föras, att deri blott antecknades esluten och hufvudsumman af majoritetens trade åÅsigter, samt att eärskilja talares yttrantlen skulle upptegas endast då såduont uttryckligen yrkades, hvilken hemställan af fullmäktige bifölls. Derefter skreds till val af vice ordförande, till hvilken befattning med 68 röster utsögs borgrästaren Ellund. Af de öfriga röstersa uillföllo justitierådet Berg 17, hofrättsrådet Moutelius 6, öfverste Stl 3, baron Knut Bonde 2 samt f. d. öfverståthållaren grefve Hemilton, presigenten Åkerman och grossh Schartau hvardera 1 rö (Man hade, fö ljudes det, teml gen allmänt önskat till vice ordförande justitierådet Berg, men denne lärer på det bestämdaste undanbedt sig uppdraget.) . : a Vid föredragni af frågan Om antalet medlemmar i bvre sufskollet, bestämdes etta, på förslag af hr Schartau, tiil det högsla Bntal kommunnlordningen medgifver, eller 10. Hr Schartou sökte visa önskvårdbeten deraf, att man vid valet tillgodosäg alla delar af hufvudsteden, en åsigt, mot hvilken advokatfiskalen Billbergh opponerade sig, anseende han, att fullmäktige voro utpåda alt represeniera hela hufvudstaden, ej skilda delar af densamma. Sedan man rpå beslutat att genast skrida till valet, utsägos till ledamöter i beredninogsutskottet: grosshandlaren Schartau med 82, expeditionschefen Dreyer med 50, rådman Weser med 176, assessor Almqvist och öfverste Stål hvardera med 66, general Hazetius med 64, fi briksickaren W. Lindberg med 58, mediciatrådet Carlsson med 565, fabriksidkaren Stråte med 42 och grosshandlaren Fröberg ved 41 röster. Till suppleanter utsågos: professor Wistrand med 54, assessor Lindhagen ned 49, arkitekten Ekman med 42, notarien Sundel! med 41 och major Fahachjelm med 33 röster. Öiriga på föredragningslistan stående frågor blefvo samtliga remitterade till det såiunda tillsatta utskottet, likasom äfven ett par skrifvelser från öfverståthållareembetet, den ena om afstående utan lösen af ett till uionalmu eum upplåtet stadens område och om tiden för kajbyggnaden derstädes, den andra om planen för den allmänna gaturegleringen i hafvudstaden. Det såg nu ett ögonblick ut som om härmwed förbandiingarne skule varit afslutade och ingenting annat återstått än att förklara sammanträdet upplöst, men Stockholms stadsfullmäktiges första sammanträde ekulle icke aflöpa så stilla och betydelselöst. Ionan fullmäktige åt-kildes hade det högtidliga invigningsmötet haft sin ganska animerade, för alt icke säga ganska stormiga debatt. Vid ordförandens fråga om någon ledamot hade något att andraga, anmälde sig först br Wallenberg och föreslog, att vid alla de tillfällen, då etadsfullmäktige hade att underteckaa handlingar, borde namnteekninzarse föja i alfabetisk ordnivg. Hr Schartau ansåg att med beslut härom borde avstå till dess, i sammanhang med frågan om lokal ör fullmäktige, deras placering blifvit bestämd. Årendet remitterades till beredningsutskottet. Derpå anmälde sig assessor Almqvist och bragte på tal den angelägenhet, som var bestäwnd att bringa passionerna nå ot litet i svullning: frågan om sammanbindgsbanan. Ir Almqvist tillkännagaf, att chefen för civildepartementet hade uppdragit åt chefen för statens jernvägar öfvers.elöjtnant jer att, med tillkaliande af ötverstelöjtnant Leijonancker, verkställa en undersökning, som redan denna ag börjat, rörande de föreslagna jernvägs:kningarne i och i närheten af hufvudstaden samt de föreslagna platserna för stationer härädes. Hr Beijers utlåtande vore redan om torsdag att förvänta, hvarföre det, med afseende på sakens snart förestående afgörande hos ständerna vore önskvärdt att extra sammanträde med stadsfullmäktige kunde utlysas till om fredag, då full ge kunde blifva i tillfälle att taga saken i ervägande. Hr Almqvist annälde derjemte att frih. Ericson till hrr stadsfullmäktige aflåtit en sk Ise, hvilken han uppläste, och hvilken befanns vara hufvudsakligen riktad emot det af hr Leyonancker upp: gjorda förslaget om stations-anläggning i jernvågen. Jemte det frih. E. sökte visa, likasom förut i sitt föredrag i net, alt den föreslagna platsen vore alltför inskränkt såväl för sjeltva bangården som för beredande af de öppna platser och avenyer som vid en bangård erfordras, tillades nu eit icke förut hördt skäl emot en sådan anläggning, nemligen det i friherrens tanka snart oafvisliga behofvet af en ny sluss af större dimensioner än den nuvarande och försedd med ar, så att slussning kan ega rum ven vid uppsjö, som förmodades vara att vänta oftare sedan man förr eller sednare vidgat utloppet vid Norrström för att förebygga Mälarens ötfversvämningar. En sådan anläggning finge icke omöjliggöras genom bangårdens förläggande på den tör slussen behöfliga platsen Frih. 15. ansåg väl omöjligt att K M. kunde sanktionera en sådan plats för bangård i Stockholm, men trodde det vara af vigt att kommunalstyrelsen nu uttalade sig i ämnet samt att stadsfullmäktige isynnerhet gjorde sig underrättade mn de erforderliga expropriationskostnaderna sid de olika alternativen för jernvägsoch staiionsanläggningar härstädes. Man erfor sluthven att det var frih. E. som föranledt den nya undersökning, som af hr Almqvist blifvit omtörmäld. Hr HBjerta önskade att frågan måtte hänskjutas till beredningsutskottet, hvilket tiden väl medgålfve då frågan hos ständerna ännu ej kunle förekomma på ett par veckor och möjligen nägot ytterligare uppskof kunde beredas. Hr H. upplyste 1ör öfrigt att hr Leijonanckers förpr 3 lag ingaimada blifvit af statsutskotiet tillstyrkt atan komme under st prölning eudast såsom reservation af hr L. sjelf och några an statsntskottsl.