Aftonbladet – 18 april 1863, sida 2

DEN RÄTTA. BERÄTTELSE Ar MARIE SOPHIE SCHWARTZtDenva begäran är mig omöjlig att uppfylla. — De må nu resa, efter du så önskar och jag icke har rätt att sätta mig deremot, isynnerhet som deras aflägsnande tycks sä lifligt intressera dig och, enligt ditt åstående, kan blifva dem till nytta; men jag gör det vilkoret, att de återkomma nästa pingst eller när jag fordrar det. Och nu icke ett ord mera i den saken. Hvad jag nu sagt, står jag fast vid. tefan teg ett ögonblick, men återtog en stund derefter: Må du icke en dag komma att ångra, att du ej lyssnat till en uppriktig väns råd. Hvad var det du sade, utropades Gur skämtande. Har du verkligen kommit så långt att du nämner dig min vän? Ja, så långt har jag kommit. Lyckan gör oss vänligt stämda, återtog Gurli muntert; och du, som nu känner dig lycklig af att få ledsaga Amy Teverino härifrån, har i hast blifvit så vänskaplig, att du förgätit din fiendskap mot mig. Jag bör verkligen känna mig tacksam emot signoran. sOm min vänskap är något att tacka för, så — tacka då din moders graf, svarade Stefan allvarligt. ) Skämtet dog på Gurlis läppar, och de fortsatte vägen genom parken under, tyst) Se A. B. n:r 19, 21—23, 25—27, 29, 30, 32 (B.), 54, 36 37, 40, (B), 43, 46, 47, 48 RF 57—59, 61. 63, Gi, 68, 70, 72,74, 6, 77 (B), 80-82, SÅ, 86 och 87.