Aftonbladet – 16 april 1863, sida 2

CMA så vara: men de blommor som icke biomsira för mig, de få ej heller blomstra för någon anuan.t Er bukett kan ju icke tillhöra någon anpan. Ni har ja sjelf velt den; men om ni ej i den eger en eternell, så blir ju felet ert, ieke någon annans. Ni har då sökt er glädje i förgängliga blomster. Men skämt å sido. Jag önskar, förstår Amy, utt jag äger önskar, då jug kunde begagna ett annat ord, att ni i betraktar Allon von fästmö med sådana blickar som dem stade på henne, då hon och jag samade. Vexla icke heller några betydelsea ögonkast med fröken Falkensterns tman. Ut ket i min blick är jag väl herre öfver, om jag icke är det öfver något annat5, inföll Amy h Nej. icke så alldeles. — Känslan i ert hjerta tillhör er ensam; men var försigtig, låt den icke titta fram under ögontranserv.4 Det beror af er, sade Amy med låg och darrande röst. I så fall bar jag nu sagt hvad jag örskar. Har Amy förstått mig? Amy såg upp till honom med en bönfalande blick, full af obegränsad tilgifvenhet. Stefan bliekade ned till henne såsom herr: skaren på sin slaf, kollt, befallande och utan misskund. Jag skall försöka lära mig att förstå er inskant, stammade hon och drog djupt efer andan. Huru tror ni att den Högste kulle döma er och mig, om vi just nu stole inför hans domstol? bifogade hon. Troligen efter försoningsläran4, svarade Stefan. tHuru skulle ni sjelf, som domare, döma len som missbrukar sin makt öfver en nan 2 Brukade han den till ett godt, skulle jeg ;elöna honom, sade Stefan. Men hvaröre tala så högtidligt? Skämtet är för dra läppar, glädjen för er blick, och ni bör Hltid hylla den satsen, att mörka tankar äro