Aftonbladet – 16 april 1863, sida 2

Hen tog hennes bukett, od Tillåt, signora, att jag af innehållet i bukett sluter till hvilka tankar som i da; sysselsatt er. Ni her ju valt dessa blom mor sjelf ur orangeriet? Han fästade ögonen icke på blommorna uten på Amy Ni har pissat rätt, signor, blommorna äro valda ar mig sjelf, något som vittna ofördelaktigt om kavaljerernas artighet ert land, då bland så många ingen end: sändt mig en bukett.4 Ni har orätt, jog såg löjtnant D— pi morgonen säda er en. Något han ju gö hvarje dag. eMöjligt; men det var icke af honom jag väntade mig blommor. ickel Af magister Blom måhända? Stefan log. Ah, signor, ni gör er onödig möda ati gissa. . tJog delar er tanke, gissningar äro ej annat än hvivfvelvindar, som bortföra san: ningen. Den som kan gissa till en sak, har vör det ej, utan ektar sig noga derför. Den com icke kan det, förirrar sig onödigtvis utan att fliona sanningen.4 Stefan luktade på buketten cch återlemnade den i det kan fortfor: Er bukett har sagt mig, ati ni finner fröken Falkenstern mycketvacker. tNägot som er biick upplyst mig om, att äfven ni tycker, signorX, svarade Amy och gömre ansgtet i blommornas sköte. Ja, vid min ära, hon är mera än vacker, hon är skön. Det blixtrade till i Amys ögon. Stefan lutade sig fram emot henne och tillade med jåg röst: tVar på er vakt. Ni kan komma blommorna att vissna.tt Och dö, inföll Amy daft. Om så skedde, hvad blef vinsten? Tror ni er sedan kunna återfiona dem ni dödat? Nej aldrig. — Andra blommor skell ni kunna få,smen icke dem, ty det som dödt, kan icke åter upplefva.