DEN RÄTTA. , BERÄTTELSE Ar MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Hon var dyrbart, ja praktfullt klädd, och hennes om ett blandadt blod vittnande yttre framstod i en särdeles fördelaktig dager. Hon var, oaktadt sina några och trettio år, anska vacker. Då hona åtföljd af Amy inträdde i första salongen, kom Walter emot henne, och för första gången sedan hon och dottern anländt till Birgersborg närmade sig mulatten dem. 4Det gläder mig, signora, att ni nu återvunnit er helsa, sade han leende och talade italienska. Fröken har berättat mig att ni för någon tid sedan blifvit mycket illa skrämd. Var det någon af de spöken, hvilka vandra omkring här, som vållade förskräckelsen?4 Ja, signor, det var verkligen ett af dem, svarade madame Teverino med tonvigt. Och troligen den så kallade Tomten4, inföll Walter. 4Det är alltid vådligt att komma i delo med den, som åtagit sig att vakta husets skatter. Walter bugade och drog sig åt sidan. Amy såg på honom med en leende och nyfiken blick, liksom hon funnit sig road at hans ord. I nästa minut var likväl Walter och allt annat glömdt. Den unga flickan fick ögonen på Stefan, som siod cch talade med Allon i en af fönsterfördjupningarne. 4Hvad han är vacker, tävkte hon, och detsamma måste en hvar tänka som fästade gonen på honom. ) Se A. B. n:r 19, 21—23, 25-27, 29, 30, 32 (BI), 54, 36 37, 40, (B), 43, 46, 47, 48 (B) 52—55, 57—59, 61, 63, 64, 68, 70, 72, 74, 76, 77 (B), 80, 8, 82 och 84.