Aftonbladet – 15 april 1863, sida 4

HUA VIS MUlJaR Kal SIUUNSJS 22 UA Vi IuUS I ländska, till beklädnad af fuktiga och kalla stonväggar. Underrättelse om användnings Förhydrvingspappon är af 2 g, nemligen antingen af blan befunnits nästan mera ogenomträngligt för drag än det sednare. trädet åt den med halm blandade pappen. Ehuru lumppappen hvartill den ock vanligen användts — så föredrager mången äfven Tjärpapp är grålumppapp, dränkt i tjära, och utgör otvif fabrikat skiljer sig väsendtligen från likartade med förvillande be hvilka äro spröda och styfva så att de fordra solsken eller upj sam handtering för att kunna oskadade uppläggas på tak under böjas och veckas i de tväraste brott (t. ex, falsas tillsammans ÅA. Förhycq 1. Väggförhydnaing. Till osvikligt förekommande af drag an bringas denna papp antingen invändigt, eller ock på väggarnes utsidor mellan timret och brädfodringen. Vid utvändig förhbydning fastnubbas långsidornas kant: timmerstockarnes midt, så att den ena pappbanans kant faller 1 å 2 tum öfver den andra. Säkrare mot drag är likväl att omböjs långsidornas kanter till falsar, som instickas i hvarandra, hvaref ter nubben slås genom falsen. Såvida ändamålet att förekomma drag fullkomligt skall vinnes, är härvid tillika nödigt att papper räcker framom fönsterkarmarnes dagkanter, och renskäres först sedan fodren påspikats. Är man säker alt brädfodringen blir fullkomligt tät, så kan till yttre förhydning tryggt begagnas samma slags papp som til invändig förbydning. Annars är rådligt att till yttre förbyd ning använda tjärad pepp (hvartill en särskild sort tillverkas för billigare pris), åtminstone på de ställen af väggen, dit väta lät tär sig (t. ex. vid fönsterfodren). Kyla och drog från trossbottnar i trähus hafva sin orsak antingen i otäta fogningar mellan timmerstockarne eller ock deri. att golfbjelkarnes ändar sticka ut genom väggarne. I dessa fall är nödigt med pappbanor bekläda väggarnes utsidor till så stor del som jå insidan motsvaras af trossbottnen och de på ömse sidor om densamma befintliga fogar mellan timmerstockarne. Vid Invändig förbydning kan förfaras alldeles på samma sätt, utom hvad beträffar pappens falsning, som här icke är behöflig, emedan befarad otäthet i skarfvarne (till följd af sprickor i timret, i hvilka spikarne ej tagit väl fast) afhjelpes med att klistra pappersremsor öfver dessa skartvar. Men eburu detta för, hydningssätt är det enklaste och kan utföras af hvem som helstär det, enligt vunnen erfarenhet, både för utseende oc varaktighet ävnu bättre att spänna pappbanorna på väggarne, på alldeles samma sätt som dessa spännas med papper, för att sedan derpå klistra tapeterna. Sedan nemligen pappbanorna blifvit afskurna till lika höjd med rummet, fuktas de lindrigt och jemnt med sådant klistervatten, som begagnas vid anfuktning at vanligt spänn papper och fastnubbas med sina ändar på väggen tätt invid taket och golfvet, med längsidorna 2 tum öfver hvarandra, bildande skarfvar, som med starkt klister förenas och under torkningen sammanhållas med hätftspikar, hvilka borttagas sedan förhydningen torkat. Vill man förvissa sig om att skarfvarne icke bli synliga utanpå tapeten, så böra de icke allenast vara sammanspetsade, uten äfven öfverspännas med en spännpappersrimsa. Förhydningsdag pen måste långsamt torka, så akte man de för starkt luftdrag genom dörrar och fönster. pappen måste äfven här gå framom fönsteroch dörrkarmarnes konter samt renskäras först sedan fodren påspikats. Då papima under tiden är den torkat blir den spänd och slät. Först då klistras tapeten derpå. Fördelarne af detta förhydnin pen, medan den utehåller drag, åt tapeten, samt att hela väggbek ifall väggarnes sjunkning sådant erfordrar. Erfarenheten har visat att detta sätt att anbringa pappförhydning i längden blir billigare än vanlig spänning med papper, sätt äro att den spända papger styrka och varaktighet aden lätt kan omspännas, B. Tjä Dess stora format, som låter den sträckas utefter det längsta tak i ett helt stycke (af 1000 qvadratfots täckyta eller mer, om så skulle Bit pålordras), medgitver rbättradt täckningssätt, som skiljer sig från det gamla (hvilket skedde med ark af blott 1 qvadratalns täckyta) derigenom att tjärpappen får sammanhänga i hela stycken från teksen till takfoten och icke spikas i takbraderna, utan med långsidorna fästes på trekantiga lister, som, löpande i samma riktning, Fig. 1. spikas vid takbräderna på ett afstånd från hvarandra af 3 fot 2 verktum). Dessa lister få 1 tvärgenomskärning den form, vidstående fig. 1 vi sar, hvars plan ab hvilar på takbräderna. pa b terst på gaflarne spikas ister af tvärgenomskärning enligt fig. 2, hvars plan fg ligger på takräderna, med sidan ef vänd mot gafveln och med spetsen g inåt taket. De på listeruas ryggar mötande pappbanorna öfvertäckas med i listerna t spikade remsor af 4 tums bredd, såsom synes på fic Fig. 3: 3, der ee föreställer pappbanorna, f täckremsan och gg spikarae. ce är 3-kantlisten, som af spiken d är fästad i takstolen a genom brädbottnen b. Täckremsornasundersidorstrykas med ett pappkitt beredt af starkt inkokt stenkolstjära. Listerna samt pappbarorna och kapporna mötas från takets båda sidor på takåsen samt intö kas der med en utåt densamma öpande buf af tvenne sammanpassade plankor, hvilka förses med nskärningar, svarande mot ändan af listerna. Denza huf täckes ned I rpapp. (Öfver andra fätt att intäcka takåsen meddelar ) Bruk ritningar.) första vackra väder efter täckningen strykes taket med ) Takpappens banor äro 32 fot breda. När en remsa af4 tums redd, för 3-kantlisternas intäckning, blifvit tillskuren långs efter en såjan pappbana, återstår den ofvannämnda bredden 3 fot 2 tum. ienkolstjära bör heldre än trätjära användas för käl, att de hartser, som i Stenkolstjäran återstå efter vare i vattnet och luften än trätjärans, Derför har S yg och börjar numera äfven begagnas för tågvirke oc nsetts för det enda lämpliga förvaringsmedel mot vät ent öfverstiger den föriätade Stenkolstjärans, så är tic iker och att detta nyttiga ämne biir uppskattadt såso kadliga verkan såsom anstrykningsmedel på trä har u an föregående behandling än en hastig uppvärmning, en och de flyktiga oljor, som verka förstörande isynnerl vilka alltid finnas i Stenkolstjära i det råa tillstånd, I inder en längre fortsatt kokning, Uti den i nästa Maj månad utkommande fjerde up nvisnipg buru Stenkolstjära bör behandlas för att aga u a Lt EJ 1