HnUSlcIHa Och SKalaadlucn jan pusa SN hvilkas ändamåls eulighet blifvit på et lysande sätt ädagalagd i det amerikanska kriget och för hvilkas ästadkommande vi ha alt påräkna råd och biträde af den frejdade landsman, som uppfunnvit dem, näs enkom, kunde man vara frestad alt tro, till gagn för sitt fosterland. en varm artikel i polska frågao, med anled ning af den ryska 3. k. amnestien samt den apokryfiska notisen uti den Österrikiska ?Corresp. generale, att Rysslands rustningar skulle afse Sverge, hvilken uppgift eynes oss alltför betydelselös att bli föremål för betraktelser och funderingar, liksom det är säkert, att det icke ens skulle fallit någon menniska in att observera den eller reflektera derå, om icke en telegrafagent tagit sig för att fortplanta den på telegrafisk väg. Handelstidningen yttrar: Ett i dag vid middagstiden anländt telegram meddelar tvenne vigtiga nyheter, hvilka böra betraktas i samband med hvarandra. Den ena, som kan anses fullt tillförlitlig, är att den amnesti r; utfärdat är af begränsad natur, säledes icke ens uppfyller den mest modesta önskan af den stormakt (England), som uppträdt mest modest till Polens förmån, och hvi ö skan lydde på fullständig och ovilkorlig amnesti. Detta, i förening med sväfvande löften om administrativa reformer — löften. som i åratal upprepats och aldrig burit nå gon frukt — är således allt hvad Ryssland för närvarande vill medgifva gentemot de europeiska regeringarnes och nationernas ästan enhälliga påtryckning. Dessa fordra rättvisa åt en vckt nationalitet, som är berättigad att lefva; Ryssland deremot vill icke ens gifva fullständig nåd. Attresultatet af denna Rysslands hållning ej minskar. utan ökar sannolikheten att Frankrike skall årifva sin intervention i Polens sak längre än till blotta diplomatiska noter, synes 0ss klart; ja, det förekommer oss ej alldeles otroligt att sjelfva britiska kabinettet, så omsorgsfullt det än vill bevara England från ett nytt krig, dock ej kan lägga händerna i kors och åtnöja sig med ett sådant svar på de fordringar det framställt till förmån för ett land, hvars sak fngland hög idligt för klarat sig berättigadt och i viss mån förbundet att skydda. Hvad man åtminstone bör kuona vänta är, att England skall för hålla sig neutralt i händelse af ett krig mellan Ryssland å ena sidan, Frankrike och dess eventuella bundsförvandter å andra. Motsatsen låter svårligen tänka sig, när mar betraktar dels den allmänna opinionens be skaffenhet i England, dels det i sin hel het afböjande svar, som Ryssland nu faktiskt gifvit på britiska kabinettets framställ ningar. Den andra nyheten rörer närmast oss sjelfva. En österrikisk officiös tidning, General-Correspondenz, vill veta, att de rust niogar Ryssland nu företager äro hufvud saklgast riktade met Sverge, och att rysk regeringen skall hafva affordrat den svenska förklariugar. Notisen tarfvar ännu bekräftelse. Den synes oss också i hög grad otrolig. Hvilka åtgärder från svensk side skulle denna fordran på förklaringar egentligen gälla? Månne de sympatier för Po len, som svenska folket ådagalagt på samma sätt som glands, Frankrikee, Italiens, Schweiz, Belgiens, Spaniens och Portugals folk ådagalagt dem? Vår regering kan Tika litet som nämnda länders regeringar lägga något hinder i vägen för uttrycken af dessa folkets tänkesätt; de äro folkets sak, icke regeringena divekte, och en rysk fordran på förklaringar öfver dem vore ganska malplacerad. Eller månne det artiga sätt, hvarpå Sverges gäst, furst Czartoryski, blifvit be mött äfven från högsta ort, är det som väckt ondt blod i Telersburg? Men i sammu artighet har visats medlemmar at familjen Czertoryski och andra högt stående pelska emigranter äfven af hofven i fuilerierna och S:t James, utan att Ryssland funnit det vara assande att affordra Frankrike och Eng and förklaringar deröfver eller höja obefoBe rop öf er kränkt internationel rätt. Det kan således icke gerna vara dessa om ständigheter, som gitvit Ryssland skäl att begära de omtalade förklariogarne. Men Från in nägra andra skäl känna vi icke. gen svensk hamn h tiajlyg utrustats. ör alt föra vapen öda till Polen: sådant hafva vi blott hört omtalas från England. Inga vapenförråder hafva transporterats tvärs igenom vårt land till de kämpan de polac karne, och våra myndigheter hafva således ej haft tillfälle att blunda för en sådan transitohandel; dylikt haiva vi blott hört omtalas från Österrike. Vi hafva icke ens kunnat uppdaga ett enda spår afförhe regend i igsrtistningar inom vära landamä ren, ölver hvi ka Ryssland skulle häfva anledning att visa sig uppskrämdt. Är noti sen sann, skulle den Sk sds8 endast kunna Göteborgs Iandelstidning innehåller å nyo; tydas säsom eft beslut af Petersburgerkabi nettet att utan faktiska skäl till klagan hota Sverge med fiendilighe!er Ne Dessa hote kunua ock y buuug Y något m ara skrämskott, de era. I hvilketdera att en nation, så fallet som helst tro vi ej dan som den svenska, skall deraf låta af. skräcka sig från att öppet ådagalägga hvad den tänker och känner för ett misshandlad: och föriryckt folk, de välänskningar den, i likhet med alla rättsinnade nationer, hyser försök lör detta folks hjeltemodi skudda siv oket, iga att af Innebära hotelserna något mera — Kaude man tänka sip ti de rust ningar Ryssland i detta ögonblick företager verkligen hafva en aggressiv natur — så ljena de blott att påskynda hvad man redan från början bort besinna, nemligen den handling, som bör gå i jemnbredd med orden. Såsom ett genmäle till dem, hvilka en skildt yttra: ner till; tfivad tjena alla demonstratiokinna vi icke i handling lemna bistånd, vore det då icke bättre att afhålla ig från alla bevis på sympatier och vi besipa icke, hvari det s, k. moraliska unterslödet bestärst — yttrar Göleborgsposien i södnast hitkomna nawumer: eDet finnes väl ingen, som ej tror att makna geroa skulle vilja se den polska från börta från kabinvetternas anslagstafla I i S i I g C k k 8 n 7 d f å L 8 G y v s d g ä h k FUM — mo 00. d