kel. I ett föredrag i denne talares kända ;stil angrep han sjöministerns förslag och frii herre Leijonhufvuds ströskrift om sjöförsvaret. Man vet att hr Brakel icke hyser nåi got förtroende till kustoch skärgårdstör-, svaret. Det splittrar krafterna, förmenar han, och Ryssland har för öfrigt lättare att mäta sig med 0ss i skärgårdsvapnet än med en I sjögående flotta. Hr Brakel ser vår enda trygghet i koncentrering, naturligtvis af en istor flotta af pansarfregatter. För medlen I Jill dess åstadkommande har han aldrig varit i förlägenhet, Det går som en dans, i blott vi vilja uppoffra några tuggbussar och i några sockerbitar?. För dessa åsivter ville jhr Brakel kämpa till det yttersta. Han var dock långt ifrån så förmäten att han hoppades på seger, men han hoppades på un derstöd. i Rättvisan fordrar det erkännande, att om hr Brasel talade länge, och om han fördjuI e Ipade sig i en mängd detaljer, så hade lik-jn j väl, nu såsom alltid, hans föredrag en viss ; Eg n I värma, och det låg i hans sätt attframbära ide mest extravaganta åsigter något originelt, som i viss mån fängslade uppmärksamheten i ock intresset äfven hos de åhörare, som if : klart insågo orimligheten och ihåligheten afläå hans satser. I i Han efterträddes i talarebänken af hr i l i; Witt. Ehuru tillhörande en af flottans kårer och representant för staden Carlskrona, tvekade denne talare icke atti sitt lifiiga och kärnfulla anförande öppet uttala den öfvertygelsen, att linieflottan spelat ut sin rol och att vi ej ega något annat val än att stiga ned från vår inbillade storhet såsom sjmakt. Skärgårdsfartyg efter Monitorssyjstemet för försvaret af våra kuster och ett ringa antal, högst tre, örlogsskepp af ungefär ;samma klass som fregatten Vanadis, för expeditioner på aflägsnare farvatten, sådant var i det sjöförsvar talaren förordade. Han understödde äfven med värma förslaget om jexercisanslagets delning. Han erinrade, att denna åtgärd alldeles icke, såsom motståndarne ville göra troligt, innefattade något förnekande deraf att sjön anskap vore erfordesligt äfven för kusiförsvaret. Det innebure blott ett erkännande att sjömanekap kurde förvärfvas äfven i Östersjön och Kattegat, och det grundade sig på den öfvertygelsen, att det vore för skärgårdsvapnets officerare nyltigast att under freden blifva förtrogna med det vapen, med hvilket de skola strida, och de farvatten, som de skola befara under kriget. Nu följde i ordningen en hel rad af sjöofficerare. Det visade sig dervid, hvad som redan sports under hand, att det egentligen är förslaget om exercisanslagets delning, hvilket väckt bekymmer i lägret?, såsom hr Wallenberg träffande uttryckte sig. Premierlöjtnanten grefve K. Posse, kommendör kapten OC. B. Lilliehöök, sekundlöjtnanten Nordenfalk och premierlöjtnanten von Oiter opponerade sig alla, med mer och mindre äföghet, emot regeringens förslag i detta hänseende. Dessa herrars uppträdande, på sätt som här skedde, innefattar onekligen en den vackraste hyllning åt grefve Plutens karakter och personlighet. Ty med all aktning för samtliga dessa hcerrars sjelfständighet och mod, kan det åtminstone ifrågasät)t tas, huravida de alla skulle så oförbehållIn samt, som här skedde, bekämpat ett förslag, som ministern förmäles ha gjort till kabi-jS nettsfråga, om ministern varit en person, som de befarat kunnat hysa groll emot dem förn deras uppträdande. Sannolikt ha de funnit! sig tryggade i detta afseende af det ganska lr ovanliga faktum, att grefve Platen bibehåller såsom sin expeditionschef en man, som j! på sätt och vis kan anses stå i spetsen förl? den mot honom riktade oppositionen inom j5 flottans officerskår. Grefve Elaten ursäktade ! också under sjelfva debatten åtskilliga ung1 domliza förlöpningar mea det antagande, attin de härrörde af den åsyftade ledamotens!S ovana alt tala. Måhända vållades det af ena-f handa ovana, eller i allmänhet af ovana vid li parlamentariska former, att alla dessa her-In rar, om hade hufvudsakligen alldeles enafc handa argumenter att anföra och såsom till hörande samma kår haft lätt att öfverensft komma om en operationsplan, icke uppdra-C git åt en person att föra deras talan och S framlägga deras argumenter. Detta skuile, förutom tiasbesparingen, äfven ha medfört den fördel, att argumenterna blifvit hörda af riksförsamlingen, hvilket nu ej kan sägas ha varit händesen, då under de mäånga,le! långa och icke särdeles fängslande föredra5 gen en mängd representanter aflägsnade sig . och flertalet af de qvarvarande underhölloj!: en ganska liflig konversation sinsemellan. ja Samtliga nyss uppräknade taiares äsigter kunna i få ord uttryckas dermed, att de il! allmänet icke hade något att invända mot b statsutskoltets förslag i fråga on byggnads In anslaget, ehurnväl de beklagade att afprat ! 2 ning skett i bvad K. M. föreslagit, Der-t emot bekämpade de, såsom nyss nämndes, j5ö exercisanslagets delning, som 1 deras tanka skulle — tillintetgöra sjömannadugligheten. lre Nena förmenadeg ej kunna förvärlvas annat ds än på stora fartyg och på längre resor: St Enahanda åsigter i denna punkt uttrycktes 5S: äfven af grefve A. v. Rosen. Man undvek i allmänhet att yttra sig omj2! det blifvande materielens beskafienhet, så alt hr Brakel blef ensam om sitt yrkande på I re pansarfregatter. Att åtminstone en och an-!e nan icke ser Monitorerna med alltför blida !s6 ögon, vittnade emellertid det om dem af en!) talare begagnade uttrycket: flytande lädor?, NM Kommendörkaptenen OC. J. Hierta för 9 ardade åter i ett längre skriftligt anförande sjöförsvarejs Dasepanue på eit Kraltigt kustki och skärgårdsförsvar, satt i samband med la ett ordnadt landtförsvar. Han gillade äf-de ven exercisanslagets delning, såsom nöd-Sk vändig tör att bereda hvar och en fullstände dig öfning i sitt vapen. Hr Hierta utiryckte j oc flera gora tankar, men församlingens uppj!il märksamhet var allt för mycket slappad för lö att den skulle egnat någon allmännare upp(Sk märksarmhet åt ett skriftligt, med något läg jm öst uppläst yttrande. Ungefär i sammålnm riktning yttrade sig friherre A. C. Raab. VC Först hr Walieyberg förmådde ånyo fäng!j6 sla uppmärksamheten, då han i elt särdeles de lyckligt anförande understödde grefve Pla: de ten, dervid erkännande sig ha begått ett9r misstag, då ban för folf är sedan var bland m, Som bekåampade gi då framlagda