Aftonbladet – 14 april 1863, sida 3

JILL VÄU -ABICIBJUN (f UlUURCHNJ) Mm i insurgenternas våld. Under tiden fortgå de eviga skärmytslingarne i guvernementet Radom, skådeplatsen för den förra Langiewiezska kårens operationer, hvilken nu, ff 3 ammunitionsförråden, uppbrännt ka-ernen; l och tågat vidare; att Gregowicz, i epelsen för 250 med refilade gevär väpnade jägare, under påskdagen angripit och slagit 500 Iryssar vid Olkusz; samt att i trakten af j Lemberg en sotvia kossacker i full flykt kastat sig in på österrikiska området, förföljda af polackar, som under österrikarnes ögon I dödade två, sårade två och tillfångatogo sex kossacker. Vid Navol återvände polackarne, och flyktingarne ställdes under österrikiska wyndigheternas beskydd. Medan de ryska trupperna i guvernementet Radom på detta sätt sysselsätias, hafva från Warschau nya stridskrafter måst skickas till nejden af Petrikau, för att skydda Wien—Warschaujernvägen; knappt hafva de anländt dit, förrän de insurgentskaror, som der visade sig, försvunnit, och den vigtiga staden Kalisch i stället är så hotad, att ryssarne derstädes, väntande hvarje ögonblick ett angrepp, bivuakera på gatorna och späcka portarne med kanoner. En följd af samma krigföringssystem är den tröttsamma marsch, som -den i Woihynien stationerade generalen Rzewuski mäst företaga med en armåkår på 10,000 man. Större polska skarors uppdykande vid Bug föranledde en order till honom att i ilmarscher, lemna Wolhynien och intränga i Lublin; straxt derelter får han Kontraorder att i ilmarscher åter vända till Wolhynien, emedan en resning organiseras i hans rygg. Den i guvernementet Plock operererande Padlewski har erhållit förstärkningar, och man väntade dagli en nya träffnivgar mellan honom och furst Wittgenstein. Från norra Lithauen skrifves, alt de polska stridskrafterna växa, hvilket bestyrkes deraf, att nya gardesregementer afgått dit från Petersburg. NationalZeitungs korrespondent i Kowno meddelsr, att bönderna lifligt deltaga i resningen, ehuru enskilda kommuner ännu förhålla sig afvaktande. Den kejserliga ukasen, som — utgörande ett despotiskt ingrepp i godsherrarnes eganderätt — skulle vara ett yttersta medel att vinna bönderna, har gjort ringa verkan. Insurgentskarorna uppslå på det sätt, att studenter, unga adelsmän, kansliembetsmän, privatofficianter å riddargodsen och handtverkare sammansluta sig till en kärna, kring hvilken bönderna sluta gig. En sådan skara fattar nu posto i en gynnsam skogstrakt. Beväpningen utgöres at jagtgevär. studsare, pistoler, revolvrar och sablar. Den som ej har skjutgevär får, tills han eröfrat ett sådant, en He eller en pik, som fabriceras i improviserade smedjor. Å flera punkter hafva dessa skaror redan haft öfverhand öfver ryssarne. Från Kiew skrifves, att ryska myndigheterna företaga häktningar i massa, hvilka träffa russinerna (Lilla Rysslands befolkning) mer än de egentliga polackarne. Begge dessa nationaliteter sympatisera nemligen med hvarandra. Från Krakau telegraferas den 9: General Berg har efter sin ankomst till Warschau församlat officerarne kring sig och meddelat dem, att kejsaren är nöjd med sin armå. Storfurst Konstantins afresa är nära förestå ende. Resningen i Lithauen är i tilltagande. De i Zarskoje-Selo stationerade garderna hafva uppbrutit dit. — Att storfursten aflägsnas och general Berg öflvertager militäroch civilmakten är liktydigt med ep fullständig systemförändring, hvilken också skail medföra Wielopolskis fall, såvida han ej vill låta bruka sig som statist åt hr von Berg. Från Warschau skrifves, att Bergs ankomst från Petersburg dit gjort det mest ogynnsamma intryck. Minnet af haus trolösa och biodiga framfart år 1831 är ännu friskt och hans namn är en utmaningshond ske, kastad ej blott till Polen, utan till hela Europa. Fråa Warschau skrilves d. 7 April: Den hemliga regeringen handhafver en beundransvärd disciplin. Den utskrifver pålagor eller begär iriviliga bidrag för resnångsni pålagorna och bidragen lemnas genast. De varnar mot demonstrationer, och varningen gör sin verkan. Den utfärdar förordningar och befallningar, och det faller ingen in aw motsätta sig dem. Den meddelar under rättelser från krigsteatern, och alla tro dem, trots ryssarnes vederläggningsförsök, hvilke ingen tror. Det bref, erkebiskop Felinski skref till kejsaren, då han inlemnade sir ansökan om afsked från statsrådet, har återlemnats honom med den anmärkning, att man ej kan öfversända ett sådant bref från en undersåte till hans herrskare. frkebiskopen har nu för andra gången inlemnat sn afskedsansökan. En korrespondent från Warschau skrifver till National-Zeitung: ?De vid påsktiden vanliga insamlingarne i kyrkorna ha iår utfallit utomordentligt rikligt; man talar om en totalsumma af 100,000 rubel. Kollekten var anslagen åt de genom resningen utarmade invånarne i landet. En särskild symbol underrättade om den för detta ändamål bestämda kollekten, och allmänheten för stod, gaf och — teg. Vid de signade festmåltiderna (euzengeone) bletvo i år de fet tvgare, isynnerhet handtverkarne, bjudna till de rikare, och sålunda firades ånyo en förbrödringsfest. De, som i dag åto tillsammans, skola kanske i morgon blöda tillsammans.? Två arresteringar i Krakau väcka stort uppseende. En schweizisk öfverstelöjtnant Erlach, som i Schwexz varit ombud för flera I! polska komitter, häktades nemligen den 2 dennes. Den andra arresterade var belgiske generalltjtnanten Kruszewski, som för flera är sedan tog afsked och derefter vistats på sitt gods två mil från Krakau. Dennel sistnämnde beskylles att ha tagit verksam del i friskarornas organisering. EGYPTEN. Från Alexandria telegraferas den 7 April: Fo EO