genhet tta, Allon, är milt bestämda beslät. Tänk noga derpå och pröfva ditt inre, så alt du, ionan jag utfärdar bjudningsbref: ven till förlofaingen, har klart för dig at! du icke i framtiden saknar det guld jag uu eger och hvaraf du icke kommer i besittning såsom min man.4 Allons försäkringar voro varma och uppriktiga. Han bedyrade att han icke kastat en tanke på Gurlis penningar, utan endast och allenast på hennes egande. Det var detta han eftersträfvat, ej något annat. De hade under detta samtal hunnit fram till fiskarkojan. På trappan satt en groflemmad kerl, iklädd snygga sjömanskläder, sysselsatt med att reda ut en långref. Bredvid bonom befunno sig tvenne barn, hvilka betraktade hans arbete med ett icke ringa intresse. Allon frågade Gurli huru det kom sig att den der karlen och barnen voro der. oDe hafva fått min fiskarstoga till bo-ing, svarade hon. Han skall sköta mina fiskredskap och milt fiske långt bättre än jag gör det sjelf. Mannen och barnen äro mina första skyddslingar, och jag ville derföre visa dig dem. Gurli gick fram till Felix baneman, ta. lade några vänliga ord med honom, klappade barnen och sade leende: Om ett par dagar är lilla syster så frisk, alt hon kan komma ned till er.4 Godheten gör dena fula vacker, den vackra skön. Detta hade Allon tillfälle att observera under det han betraktade Gurli. Det sjelfsvåldigt nyckful!a och herrsklystoa i hennes sätt var undanträngdt och deruti låg aågot så mildt och qvinligt, att hon blef i högsta grad älskvärd. tta dagar derefter vexlade Allon och Gurli ringar, och på aftonen var stor bal. Madame Teverino, som, alltsedan hon blef skrämd om natten, icke varit synlig, infann sig likväl nu på Gurlis särskilda uppmaning ibland de öfriga gästerna. (Forts. följer.)