tiders erfarenhet, och oaktadt den nu mångdubblade kostnaden tillintetgiort förhoppningar som tillförne voro en möjlighet, fortfarande, likasom dyningen efter en redan: utdöd blåst, brusa och hälsa sig i den gamla! riktomgon. Det vore dock tid :å att vak Bu ytir svar, om det skall blifva nå; gor khghet, erfordrar un r nuvarande: törhällanden större omkostnader än vi kunna åstadkomma. HEuna vi deremot våra kraiter åt ett kustlörsvar, hvilket beror af mindre dyrbara fartyg och i sjelfva verket är nest i öfverensstämmelse med våra lokala ;rhållanden, kunna vi hoppas att arbetet krönes med framgång. Dessutom skulle detta sednare, genom sina mera måttliga fordringar, medgifva oss, att bättre än hit tills åstadkomma de örlogsfartyg som erfordras, för att i likhet med andra civiliserade folk på aflägsna haf upprätthålla fäderneslandets anseende och intressen. Frännes detta, och kustförsvaret upptages såsom den vigtigaste delen af vårt sjöförsvar, kan man icke heller annat än medgifva, att det är fullt enligt med klok beräkning, att detta kustförsvar, hvilket nu blir mer än förr dyrburt och vigtigt, erhåller en personal som uleslutande egnar sig åt utvecklingen och rullkomnandet af detsamma. Det är af er farenheten viisordadt, inom de militära så väl som de borgerliga yrkena, att arbetets fördelning är en af dmäktigaste häfstänger att upplyfta dugligheten öfver medelmåtta. Sjöförsvarets delning skulle medföra tväfal dig nytta. manslifvet är ett praktisk: yrke, hvarföre den sjöolficer som vistas mer på land än på sjön, icke blir så hemmastadd i utöfningen af sitt kall, som om han vore mer använd på sitt element. Häraf följer, att då under nuvarande förhållanden, svenska sjöolhieern ej kan påräkna att un der en tjenstetid af 16 är erhålla mer än högst 3:ne års-expeditioner (tremånaders expeditioner förtjena ej att omnämnas, ehuru beräkningen blir densumma) erhåller han deremot genom vapnets delning en fördubb-lad sjötjenstgöring, och i förhållande der efter motsvarande tillökning i befarenhet och skicklighet; ty i stället för att nu t. ex. 120 löjtnanter turvis dela kommenderingarne på få utgående örlogstartyg, blifver ge nom delningen detta etora antal förminskadt till hälften. Redan detta är en stor fördel som delningen medför. Af ännu mer vigt är dess välgörande inflytande på kustförsvaret. Det är icke sannolikt, icke ens tänkbart, alt den officer som navigerar större fartyg på aflägsna haf, och hvilkens ålig gande är att förvärlva vana i segling och sjömanskap, tillika skulle ega samma håg och lust att taga befäl på farkoster afsedda för våra skärgårdar; ännu mindre troligt är det, att han med allvar vinnlägger sig om de delar af en landtofficers kunskaper som dock måste egas al kustförsvarets officerare, hvilka böra vara beredda att förena sig med strandarmån, och en fysisk omöjlighet blefve det alt sjöoflicern, som för att uppfylla sitt kall borde lärdas vida omkring, tillika skulle kunna inhemta någon vidsträcktare kännedom om våra skärgårdar, hvilket dock är en af de väsentligaste fordringarna, för att inom denna terräng blifva fienden öfverlägsen. Erfarenheten bar tillräckligt visat, hvilka känslor kom upptändas när sjöoflicern, emot ein vilja, nödsakas till en tjenstgörivg som mera tillhör landtoflicern än sjömannen, Man måste taga menniskan sådan hon är, ej såI som hon borde vara. Skall kustförsvaret erhålla en personal, som med nt och till I i gifvenhet omtatter sitt yrke, finnes det icke något bättre sätt än att fördela arbetet och tilldela ät en personal attlokalisera sig inom och långs utmed våra kuster, och derjemte fullkomna den vapenföring som inom dessa farvatten är lämpligast — och åt en annan att ölvertaga det icke mindre vackra förtroendet, att under freden visa svenska örlogsflaggan på främmande haf, och under krigs tid utöfva den lätta eskaderns åligganden. Dessa senningar, ehuru enkla och lättfatthga, hafva mött motstånd af personer, som visserligen icke godkänna det närvarande, men icke heller hafva hjerta attlösslita sig ifrån det, ännu mindre att påyrka några förändringar. Det är en vanlig partimanöver, då ett förslag, som i sig sjelf är oantasteligt, skall förhindras, att begära uppskof med detsamma. På sådant sätt försöker man nu att afböja förslaget om flottansdelning, och föregilver, att denna delning bör grunda sig på materielens beskaffenhot, och enär ingen med visshet kan säga, hvad sorts materiel kustförsvaret kommer att ega, bör delningen uppskjutas intill dess detta blir afgjordt. Anpvtagas dylika skäl, skulle delmingen aldrig kunna ske. Ieke allenast kan det lange dröja, innan man äri stånd att bestämma, hvilken af nu befintlig sjökrigs matericl bör blifva den för kustförsvaret vigtigaste, utan är det ännu mer sanno likt, att ganska lång tid kommer att åtgå, sedan valet är gjoråt, innan man hinner anskaffa så stort antal, att det är faktiskt bevist att valet är stadgadt; och när man då äntligen hunnit så långt, kunde det med lika fullgoda skäl ånyo påyrkas, att ännn något längre afveakta tiden, för att ee om den befintliga materielen eger bestånd och ej af en bättre, annorlunda beskaffad uppfinning undantränges etc. ete. etc. Följden häraf skulle blifva, att demingen år efier år undanskjätes, och försvaret af våra kuster förblefve lika svagt och bristfälligt som det nu är. Det är också en alldeles falsk föreställning, att anse behöfligheten af personalens fördelning beroende af materielens beskaffenhet. Det förstnämnda är en admi nistrativ åtgärd, som, hvad kustförsvaret ani går, afser att bilda en personal, hvilken gei uom noggrann kännedom af vära kuster i och skärgårdar, och med förut uppgjorda i föravarsplaner, bör ega en väsentlig öfverI lägsenhet öfver en med lokalen mindre beNN kant fiende. eien3 beskaffenhet der