att han icke mera skulle göra sig ekyldig till det felet att störa blommans frid. Så fort salen blef färdig skulle förlofningen firas, till dess icke eit ord om den blifvande förbindelsen; detta var Gurlis bestämda vilja. Ändtligen var allt i ordning och nu bestämdes dagen för förlofningskalaset. När detta väl var öfverenskommet emellan Gurli och Allon, förbehöll bon sig att få underrätta hans mor derom. Hon skickade ned och lät höra efter om Beata ville taga emot benne; men fick till svar, att hennes nåd på morgonen rest till komministergården för att träffa den nya komministern, som på ett par dagar uppeböll sig der. Hon skulle vara tillbaka vid middagstiden. Denna underrättelse verkade obehagligt å Gurli; men hon hann icke gröa nägra betraktelser öfver obehaget att få Grönlund så der i sin värhet; ty Stefan inträdde i salongen. Han höil i handen taflan som häagt öfver spiseln. Du har låtit hänga upp den här i paviljongen, sade han; jag är kommen för alt bedja dig skänka den ät mig. tHvad skall du göra med den?4 Man frågar icke då det gäller en gålva. Vill du gif.a mig den eller ej?4 Gurli betänkte sig ett ögonblick, derefter sade hon: j Bom det troligen blir den enda gäfva du kommer att begära af mig, så tag den.4 Bra, jag skall en dag erinra dig derom. Stefan satte ifrån sig taflan, tilläggande: Huru vet du att detta är det enda jag kommer att begära af dig? Deraf att du, om jag vill minnas rätt, icke anser mig ega särdeles Denögenhet att gilva. Några timmar kan verka ändring i öfvertygelse, huru mycket mera då nägra dagar, isynnerhet då frågan gäller vår uppfattning af en menniskas karakter. Det är sannt. Vi lära os: ofta på några minuter att se lifvet i en annan dager än