VE Id Vårt sjöförsvar. ; Statsrådet grefve von Platens åsiot, atti vårt sjöförsvar hädanefter hör ordnas haf år tale detto )! la en perie t vudsakligast sednare sku sonal, som för ett kustiörsvar, så e vinna på att erh fvas endust i den ijeustutöfdiog som till vr detta vapen, är en så vä-j sendtlig förändring af det hittills rådande sy1! temet, att npågru ytterligare ord i ämnet väl kunna anses vara på sin plats. Det är! ej mer än hvad man kunde förvänta, atten! så omfattande reglering skulle ifråa vissalk håll möta många anmärkningar; men huruvida dessa anmärkningar äro befogade, ärj! en annan sak. Sanningen är, att vårt sjö-!t försvar i dess närvarande form icke tillfredsIf r c k s ll ställer någon, icke heller förnekas vara en föråldrad institution, som i dess nuvarande skick ej motsvarar sitt ändamål, men likväl eger, genom vanans makt och en mängd fåfänga förhoppniogar, en sjelfbevarelsekraft, som aldrig uraktlåter att up ig och göra mot-j 2 stånd, så snart det s ott åstadu komma en genomgripande sys ändring. Angripes deremot icke sjelfva systemet eller det traditionella önskningsmålet, tinnes detj icke någon obenägenhet att i den gomlaj! kroppen emottaga alt hvad nytt som helst. j nutiden förmått frambringa. Systemets väl-1f förstådda valspråk det nya för det gam-j2? las skull! samt för t: SJät oss afvakta tidenX. Helt andra åtgärder måste dock vid-1 tagas, om vårt sjöförsvar, missriktadt som j) det är, någonsin skall blifva till verkligt gaun Å1 för fäderneslandet. Hvad grefve Platen till15 kännagifvit sig hafva för afsigt att genom-1 föra, är obestridligen hvad behofvet påkal. iJ lar. Det är åtminstone månglaldiga skäljs som berättiga oss att tro så.Bfterföljande! historiska fakta äro måhända icke allmänt! I ! 4 j E l a 1 L ; kända, hvilket de borde vara, enär de vältaligt bevittna huru vår sjöadministration, oaktadt bästa vilja, försäfves uppoffrat dyrbara krafter, hvilka genom en falsk riktning endast frambringat frukt resultater; äfvensom de tydligen ådagalägga, att ett fortgående på samma villoväg under nuvarande förhållanden skulle blifva ett ännu mer vanmäktigt arbete; och de bestyrka tillika, att hvad grefve Platen föreslagit ovedersägligen är det rätta, men deremot attj: hans motståndare måste vara lika oförmögna att draga slutsatser ifrån det förflutna, som de äro ur stånd att rätt uppfatta det närvarande. Sedan freden år 1790, då vi efter )riget: L ännu egde 16 tjenstbara linieskepp, allt intill närvarande tid, dä vi ej kunna sägas ega mer än tvenne användbara, men icke derföre tidsenliga skepp, har styrelsen oaibru-) tet sträfvat efter ett sjöförsvar grundadt pål så kallade rangsepp, för att ute på öppnal:? sjön möta rikeis fiender. I denna syftning hafva de årliga anslagen till sjöförsvaret hufvudsakligast varit använda, och tid efter annan hafva sjöförsvarskomitter sammanträdt och uppgjort planer, för att åstadkomma det j efterlängtade försvaret. Sålunda sammanträdde en komilt år 1797, derefter en an nan år 1809, vidare åren 1816, 1826, 1841, 1856 och ou sednast år 1861. Dessa komitåers förhandlingar, åtgöranden och resultater äro alla så likartade, att den enas historia : är allas. Man sammanirädde, man ölverenskom att anskaffa en flotta så storartad som möjligt, man beräknade kostnaden så j lågt som möjligt, man bestämde skeppens antal och styrka, samt uppgaf en tid då de alla borde vara färdiga, — och när den utsatta tiden var tilländalupen, sammankalla des ånyo en komilg, hvilken då fann, icke allenast att nybyggnadsanslagen hade varit otillräckliga, utan äfven att den af föregående komite antecknade tjenstbara materiel blifvit sämre, och att det hela förvärrats i stället för att förbättras. Sålunda egde flottan, som sagdt är, vid 1790 års fred 1G tjenstbara skepp, hvilket antal, enligt komiterades förslag år 1797, borde ökas till 20. År 1809 egde vi dock endast 11 tjenstbara skepp, hvarföre samma ärs komiterade n satte sitt förslag till antalet 16. Nästa kon som sammanträdde var den at år 1816. Des komiterade fupno nu endast 4 skepp itjenstbart stånd, samt 7, som voro mer eller mindre otjenstbara, och nödgades man pu ånyo nedsätta anspråken till 12 skepp, hvilka dock borde vara i komplett skick är 182 Då nästa komitt samibanträdde, nemligen är 1826, hade blott 2:ne skepp blifvit färdigbyggda, men deremot 6 utrangerade, och ansågo sig detta års komiterade ej kunna påyrka mer än 10 skepp, hvilka är 1536 borde vara färdiga. Men under tiden tilll är 1836, och alia följande är intill närva-j rande stund, fortgick aftyningstillståndet, och de stora krafterua utsinade så, att nu, efier ett 70-årigt brottande cmotförgängelsen och oöfvervinneliga ekonomiska svårigheter, vi slutligen hafva nedsjunkit derhän, att vi nu icke kunna säga oss ega mer än tveane ganska tvetydiga skepp, nemligen de båda med svag auxiliermaskin försedda skeppen Carl XIV Johan och Stockholm. Detta är i korthet stora flottans historia i administrativt hänseeniåe, Hvad hafva vi nu att lära häraf? Visar det sig icke tydligt, att när Sverge före år 1826, då ett fullt färdigt 74 kanons linieskepp kunde erhållas för 380,000 rdr bko, eller sedermera enligt 1849 års förslager för 612,000 rdr bko, icke kunde åstadkomma eller ens vidmakthålla ett linieskeppslörsvar, att det nu ännu mindre kan hoppas på någon möjlighet att komma ditåt. Ett nutidens ånglinieskepp kostar tredubbelt och pansarfregotten minst fyradubbelt mer än det fordna:? segellinieskeppet, Och när allt detta ligger öppet och klart för hvar och en med van-; ligt praktiskt företånd, tyckes det vara väst; intill det löjliga, att en mängd gengångare! ännu finnas, hvilka envist blunda för fordna att han icke mera skulle göra sig ekyldig till det felet att störa blommans frid. i Så fort salen blef färdig skulle förlofningen firas, till dess icke eit ord om den blif-( vande förbindelsen; detta var Gurlis bestämda vilja. Ändtligen var allt i ordning och nu bemedan damnan flv frin Aalaont När