Aftonbladet – 13 april 1863, sida 2

STOCKHOLM dex 13 April Det inträffade i lördagens aftonplena hvad man hade anledning vänta och hoppas. Borgareoch bondestånden ogillade skarpt och bestämdt den för ett par dagar sedan i detta blad omförmälda framställning från ekonomiutskottet, hvilken, om den bifallits af ständerna, innefattat på sätt och vis en afsägelse af ständernas petitionsrätt i afseende å en af styrelsens allra vigtigaste grenar, nemligen i frågor som röra den yttre politiken. Af de grundiagsstadganden, som öfverlemna åt konungen att i ministeriella mål ensam besluta, hade ekonomiutskottet velat draga den konklusion, att det skulle vara ständerna förmenadt till och med att begära del af sådana, dessa ämnen rörande, upplysningar, dem K. M. kunde finna för godt att meddela. Lyckligtvis voro borgare och bondestånden på sin vakt och protesterade uttryckligt mot ständernas försättande i ett sådant menlöshetens tillstånd. Flera talare uppträdde i båda stånden och ådagalade det betänkliga uti godkännandet af ekonomiutskottets satser. Man visade, att riksdagsordningens 60 uttryckligen berättigar ständerna att till konungen framföra sina önskningar i hvilket ämne som helst, och att om önskningar framställas, som röra den yttre politiken, detta innefattar hvarken något ingrepp i konungan.aktens prerogativer eller någon återgång till det slags ständernas inblandning i de utländska angelägenheterna, hvaröfver man under frihetstiden med fog klagade, enär konungen eger att på framställningarne fästa det afseende han behagar. De bäda stånden läto bero vid hvad utskottet slutligen tillstyrkt, men endast derföre alt regeringen redan hade gått till mötes den önskan, som uttrycktes i frih. Raabs motion. Deremot ogillades motiveringen, för så vidt den ifrågasatte ständer nas rätt att till K. M. ingå med en framställning sådan som den ifrågavarande. I borgareståndet begagnade hrr Björck och Lallerstedt tillfället att uttala sin fägnad öfver den ställning regeringen iakttagit i dänska frågan, enligt hvad man erfarit af de offentliggjorda diplomatiska handlingarne. Sistnä-vnde talare trodde sig också isednast timade händelser se bevis att detta offentliggörande medfört gagn. Sålänge den svenska regeringens förslag voro kabinettshemligheter ledde de icke till någon påföljd, men så snart de blifvit kända och kunnat vinna stöd af den allmänna meningen både här och i Darmark, hade man seit att de börjat bringas till verkställighet. Talaren uttryckte äfven den åsigt, att om Danmark skulle kunna fortfarande påräkna stöd och: sympatier här i landet, borde det fortgå vidare på den bana, som det genom sednast vidtagna åtgärder endast börjat att beträda. En mycket anmärkningsvärd företelse i borgareståndets plenum i lördags afton var Waxholmsrepresentanten justitiarien Rosens återuppträdande derstädes efter flera månaders frånvaro. Våra läsare veta att hr Rosn blifvit inför domstol tilltalad för förbrytelser, hvilkas beskaffenhet vi omförmält i vår rättegångsafdelning. Omedelbart efter det åtalen anhängiggjordes, blef hr Rosen osynlig i borgareståadet och har icke visat sig derstädes tills i lördags afton, då han åter infann sig, intog sin plats på ståndsbänken och deltog i en under plenum försiggången omröstning. Mellantiden från försvinnandet och till återuppenbarelsen har hr Rosån, såsom våra läsare ega sig bekant, icke användt för att ådagalägga obefogenheten af de mot honom gjorda angitvelseraa, utan för att med begagnande af de kryphål, lagen kunde erbjuda, bereda sigrespit med svaromå