Aftonbladet – 11 april 1863, sida 3

Och dessa andra, hvilka äro de? CMannen, som anföll dig på lendsvägen. Du skall af ditt öfverflöd dela med dig åt: konom. Åt Felix mördare. Nej, Stefan, den mannen har ingenting alt vänta af min gifmildhet. Han har dertill förorsakat mig en allt för stor smärta.4 eMen känner du i hvilken nödställd belä-genhet han var? Tag reda derpå innan du så föga kristligt vägrar honom din bjeip. Stefan, jag vill ej lära känna något om den uslingen. Det finnes cj någon ursäkt för att men gör sig skyldig till ett brott. Att hjelpa dylika merniskor är att under stödja det osda. Låt oss icke taia darom.4 cjät par ord blott. Mannen är en lembruten sjöman, som genom denna olycka med hustru och barn blef försatt i e!ände. Nöden, denna hemska frectare till allt ondt, förmådde honom i ett förtviftadt ögonblick alt ra matvaror, Han blef gripen på bar geroing och kastad i fängelse. Nu har han utsiätt sil; straff, men endast för att se hustrun dö af svält; och att vara i ssknad af bröd för gig sjelf och sina barn, brännmärkt och förskjuten af sina medmenniskor. — Gurli, det vore et vackert tillfälle för dig alt göra en ädelmodig handling. Låt det icke gå förloradt, utan begage dig deraf. Gif honom och hans utIungrade huara ett understöd, en utväg att på ärligt sält förvärfva sitt uppehälle och du har ryckt en hel femilj iran brottets bang. I Hura länge komsaer han att uppehålla sig här? frågade Gurli. CAr ban född i denna socken? Om han det icke är, af hvad skäl vistas han på dessa trakter? SAF det skälet, alt bana minsta barn sjuknat. — En fattig kolare på dina egor har seden i går gilvit uslipgen och barnen ep fråsivdl, så alt de äro skyddade imot regn, och deler med dem sitt knappa bröd, till dess någon förbarmar sig öfver de arma.? Det förundrar mig storligen, att någon