ntressen, hjertan, öivertygelser, vyer, pen ill andra ordningen. Vi undra, hura det skulle gått med Eu sopas frihet och civilis on, ifall Gustaf 5 Adolf och Axel Oxensijerna afböjt hvarj h uppträdande, Ja, till och med hvarje officio! I ineningsyttring för de betrycktas sak, medi) en hönvisning på den obestridliga sanningen, ! h utt deras fattiga Sverge var en Smakt af! . ndra ordoingen ih Statsutskottet, som nu rastlöst fortsätter behandlingen afjernv osfrågorne, torde oförif töfvadt. och måhända redan om måndag,!u ill afgörande företaga framställningarne om statsu nderstöd till biba n-anläggningar, Vilv te för någon tid sedan det egendom. it liga förhållande, att bland de af regerin-js cen till understöd rekommend srade Ystads 19 d kron ar och Helsingsborgsbanorna , hadej 1 t de största sympatieraa inom den alfa elning af statsuts skottet, ) om i första hand har att yttra sig i jern5 vägsfrågorna. Om de ur statens synpunkt utom all fråga vida mer maktpåliggande! Helsingborgsoch Ystadsbanorna voro der i emot meningarne så delade, att det va roe-! nom utslag, fäldt af den förseglade sedeln, : sam den för a tillstyrktes, den sednsare al-; styrktes. Efter hvad det förjudes lärer öt-1 ven inom statsutskoltets plenum motstå ind I vara att befara mot hvad K. M:t föreslagit : rörande nämnde banor, och detta äfven från ett håll der man minst skulle väntat det. Man tyckes verkligen alltemellanåt, i fråva om bestämmande af de jernvägar som b byggas eiler underetödj s här ilandet, ha en viss benägenhet alt så sentsom möj igt med dessa anli ouingar komma till de punkter, som äro af största vigt och betydenhet. Den hufvudbana, som pu är fallb rdad, fick ke utgå från landets hufvudstad, utan frå in den motsatta punkten. Då man nu skall bevilja understöd åt bibanor i Skåne, synes man tveksam, att icke säga afvog mot de! banor som i oika riktningar föra oss våral :rapnländer närmast och utgöra naturli stråkvägar för våra förbinde! ser med utlandet. Hvad särskildt ar vår Helsingborgsbanan är fö mycket besy nnerligare som det för staten är fråga om en altjär al jemförelsevis ganska ringa betydenhet. Faligt regeringens förslag ; skull enemligen de banor, som äro ämnade att förena Landskrona och Helsingborg med södra stambanan, komma satt på en icke ringa del af sträckvingen sammanflyta till en gemensam bana. Nu är man benägen att understödja Landskronabonan. Hela den del afanläggningen som skulle blifva gemensam för både Landskronaoch Helsingborgsbanorna behöfver alltså ej tages i beräkning. Från den punkt, der sen skulie taga af till Helsingborg är ofståndet icke fullt 3 mil och kostnaden för banan mellan nämnde punkter berägnad till 2,260,000 rdr. K. M:thar föresla sit, att staten skulle förskjuta två tredjedelar af detta belopp, åledes något öfver en och en half million, såsom lån mot 3 procents räuta. Under antagande nu att sta ten sjelf upplånar dessa penningar och derför erlägger fem procents änta, blir alliså statens uppoffring för ås gav: rande banan 2 procent årligen å det förskjutna beloppet, d. v. 3. 30.000 rdr årligen under amorteringstiden, — Frågan är nu, huruvida I id i Å I Il 1 j ) i i 4 E ra icke en 3 mils jernväg kan väntas höja ege örelsen, ludustri, folkmängd Geh väl1. doms måga i den kringlig ande orten så mycket, alt staten iodirekt erhåller godtgörelse för en god ön af denna poffring, och huravida det icke verkligen kan vara! värdt att någon uppoffring af staten göres! för att erhålla en jerny igsförbiudeise med I 7 vilken man på några minuter! om munikallonerna i iettgrannland, med hvilket det ur så många synpunkter är värt intresse att ega lätta och beqväma förbindel emede:? Och månne för rigt det ur södra stambanang syupankt så alldeles I; att erhålla ett ylterligare uldöd den 3 mils bibana, on hvilken här är fråga? Månne icke ä detta afseende staten har att at den i varande anlag rekt vinst ul ökad nan? Vi ha bört d con göras, alt dossa bibusor älven kunna befaras komda trafik från stambanan, d.v.s. från linien Eslöf—-Malmöj men invändningen Her, ätmiastone hv key angä i isa hög grad n Tandsko ona-banan le synpunkt tillmäts densamma någon vigt, skulle man följaktligen icke heller understödja sistnämnde ba va. För vår de! vi dövk, st gen I pelse, bum pcavm Uillveron af sådana bifloder till stambanan kommer att til!flyta den samma, blir af vida större betydenhet den trafik, som tyrs kan suka igini på en bibena i störlet alt fortgå på ännu en! sträcka af stambanan. Vi tro således att: staten alldeles icke kastar sig in i något ur ekonomisk synpunkt betänkligt eller äfve understödjer en an-Å Bg, I craationel synpunkt är al så stor vigt för landet. Med afscende å Ystadsbanan synes ocg knappast ens det såsom är Meg Helsion borgakanta autvrda argumentet kunna användas, Denna bana går åt ett helt an nat håll än stambavan. Dess ändpunkt ji sj ön är beläsen nå FIG rgre gfstånd från förening punkten än 8 arpbagans än punkt i Melmö. Den kan alltså icke beiraktag fögom ågon konkurrent till stam; banan. Men den sätter stambanan i förbi delse med trakter som ära bi de folkrikaste och bördigaste i riket; den erbjuder) först och sist den ginaste och naturligaste ; vägen till den europeiska koutaea koner den är redan on last ur pc i YDpur så stor kändt är, general; i förtjena att med direkt understöd of postmedlen befordras. och om man ur näm sg I i I tdivektören ansett den Det skulle, i vir tanka, teksS vara välbetänkt om ståtsutskoltet och ständerna försummade att taga 1 anspråk det biträde den enskilda företagsnmbeten, S am pu er bjuger fig ull med vnst agiingar och möjgen älven med uppoftringar åstadkomma som äro af så stort allmä id a nläggning