Aftonbladet – 10 april 1863, sida 3

mycken liflighet och energi. Om hans röst icke har qvar all sin fordna friskhet, ege! den likväl, utom en synnerlig intensitet och klarhet i det högre registret, äfven flera öt: riga toner af behag och välljud, som gjorde sig flerstädes väl gällande, om de också icke voro fullkoml gt tillfyllestgörande i den utmärkt vackra fiskarevis.n i den andra och slummer-arian i den fjerde ak ten. I sistnämnda akt hade hr Tichatscheck företrädesvis tilifälle att ådagalägga def energiska och eldiga uttryck, hvaraf hans dramatiska epel är mäktigt. Såväl Masaniellos först uppbrusande hämndkänsla emot don Alfonso och hans gemål som sedermera hans försvar för desamma emot de hotande fiskrarnes handgripligheter, erhöll all den kraft och relief, som i denua ecen tagas i stort anspråk. Alven de sorgbundna och om hans framtids lycka tviflande tankar, som tränga sig på Masaniello i det ögon blick han tager afsked af sin egen lugna och fridfulla hydda för att fästa sin boning i det furstliga palatset, tolkades, både hvad röst och mimik beträffar, på ett sannt och uttrycksfullt sätt. Det låg för öfrigt, enligt rollens fordran, något på en gång manligt, flärdlöst och sydländskt Hifligt i hela hr Tichatschecks framställning, hvars många förtjenstfulla egenskaper egnades ett rikligt erkännande genom åtskilliga framropningar och öfriga bifallsyttringar. Representationen, hvarvid i igt intet synnerligt an märkningsvärdt föreföll, då operans alla andra roller spelades af deras förra innebafvare, gafs för fullsatt salong och bivistades af konungen och drottningen samt hertigen och hertiginnan al Östergötland.