Aftonbladet – 10 april 1863, sida 3

hårdt, att ej allenast håret, utan älven huden Dbortslites och blod utkommer, hvarefter kreaturet om några dagar dör. — Man känner temligen väl huru det hittills vanligen tillgått vid riksdagsmannavalen inom stiften. Biskopen eller några af de gamla riksdagspastorerna ha uppsatt en lista på dem, hvilka de anse böra komma i fråga, och denna anvisning har i de flesta fall följts af de väljande. Åtskilliga tecken börja dock redan visa, att ganska många af det röstberättigade presterskapet inom olika delar ef landet inse, att det ej går an alt valen äfven till nästa riksdags prestestånd få ske på samma sorglösa och medgörliga sätt, då af dessa val till väsentlig del kommer att bero hvilken utgång landets stora fråga då erhåller. Så läser man i det sednaste numret af Östgötha Corresp ondenten en ind uppsats, undertecknad pastor i Linköpings stift, deri insändaren, med anledning at det val hvarigenom den ultrakonservative kyrkoherden i Söderköping dr Petrelli blifvit utsedd till riksdagsman i dr Wäåhlanders ställe, uttalar några allvarliga ord till sina stiftsbröder, ord som äiven af de öfriga stiftens presterskap förtjena att begrundas och behjertas. Hedan insändaren uttalat sin tanke om olämpligteten af det nyss håliva valet, yttrar han: SAL i tider at mer än vanlig politisk brytning (så:om den närvarande) konservativa och liberala partier ordna sig och agitera — är klart. Ios. har ej beller något ogillande för detta, när en redbar ötvert se rangerar en hvar på den ena elier andra sidan. — Om de strängt konservativa riksdagspresternas tänkeoch handlingssätt ej hafva en obetydlig del i den orättvisa ovilja, hvilken, för politikens skull, kastas på det inom församlingarne tjenstgörande presterskapet; så synes au, då Kongl. Majt afgifvit ett nytt förslag till representation, hvilket skall antagas eller förkastas nästa riksdag, — tiden vara inne, att de väljande pastorerna till nästa riksmöte utse män, hvilkas politiska tän kesätt äro dem fullt kända; — att de väljande, sedan deras öfvertygelse för eller emot nämnde förslag efter moget öfvervägande stadgat sig, kalla eådana riksdagsmän, hvilka inse hvad tiden, i antydt fall, kräfver. Tvenne af våra nuvarande representanter, doktor Emanuelsson och prosten Sondån, hafva offentligt uttalat sitt gillande af det nya representationsförslaget. Vi vela i så fall, hvar vi hafva dessa män. En annen från vårt stift, doktor Rundgren, har ej allenast i konstitutionsutskottet uppträdt mot det kongl. förslaget, utan äfven som tidningsredaktör, med talang om än med ensidighet och spökrädsla, upphöjt sig sjelf till det konservativa partiets i Sverge ledare och målsman i nämnde fråga, äfvensom i flere andra. Vår riksdagsman, prosten Janzon, har i presteständets plenum förenat sig med de högkyrklige konservativa reservanterna i konstitutionsutskottet mot oftanämnde kongl. förslag. Vi veta sålunda äfven hvar vi, i denna fråga, hafva desse 2:ne män. Insändaren betviflar icke deras politiska redbarhet, äfven om han ej gillar deras åsigter. Med hänseende till dessa och andra förhållanden är nu frågan den: skola vi till nästa riksmöte, som sannolikt blir ett af de märkligaste och vigtigaste i Sverges historia, välja efter gammel slentrian, låta bearbetningar inverka på oss (vare sig från det ena eller andra hållet); — eller skole vi, efter noggrannt öfvervägande, välja män, som dela våra egna åsigter? Om, i förra fuliet, under den politiska oskyldighetens tillstånd, mängen vekhet förklaras eller ursäktas; så är icke så i sednare. Svenska folket, dagens och framtidens historia hafva sina blickar fästade 1å vårt stundande val, som mycket kommer att betyda i det afgörande ögon: blicket, då bestämmas skall, om de privile gierade stånden eller svenska folket i sin helhet skola ega den lagstiftande och beslutande rätt, som tillkommer Svea rikets ständer. Värt beslut vid nästa riksdagsmannaval är afgörande för den stora frågans (representationsfrågans) lösning. Vårt ansvar blir etort: — — Landstingsvalen.