Aftonbladet – 10 april 1863, sida 2

du geade att salen, sådan den var, upplifi vade gamla och bittra minnen, hvilka jag nu mera än någonsin önskar glömma. i (Nå, bevekelsegrunden för ditt handlingssätt kan vara alldeles likgiltig, resultatet är att matsalen blir treflig, så att man får det (angeuämere här än man hittills haft det. Ja, jag hoppas det; isynnerhet för dig, som kommer i tillfälle att förnya bekantskapen med någon du känt förut. Menoar du Grönluod, som en af dagarne lärer vara att förvänta hit?4 — Stefan Iutade sig tillbaka och tillade: tHan kommer med säkerhet på visit till dig. Hvilken glädje i detta återseeude!t Blir den större än dena du ertor, då du återsåg Amy Teverino? frågade Gurli och såg ut åt sjön. Ahbl! var Stefans enda svar. En tystnad uppstod. När han ej yttrade något vidare, fästade Gurli sina ögon på honom. Hon mötte hans; de voro leende. Hvar lärde du känna dessa menniskor?4 frågade Gurli. tPå samma plats der du gjorde deras bekantskap. Att återfinna dem såsom gäster här hos dig har icke blott öfverraskat utan förvånat mig; ty såsom utmärkta talanger tyckes mig att deras plats är ötverallt, utom på landet, der de ej kunna skörda hvarken guld eller bifall. Jag betalar dem för deras vistande här, inföll Gurli vårdslöst. Verkligen; men de hafva ju icke en enda gång låtit höra sig. Hvilken besynnerlig nyck har kunnat förmå dig att så der utan itt erhålla något för dina peoningar kasta bort dem? . Det skall jag måhända en gång säga dig, men icke nu. Kan du deremot upplysa mig om orsaken hvarföre du blef så upprörd vid Amy Teverinos åsyn? . (Forts. följer.)